Primula L.

Vivor

Beskrivning. Fleråriga örter. Alla blad samlade i basal rosett, kala och släta, eller fint ludna och skrynkliga, ibland med vitmjölig undersida. Stjälk med blommorna samlade i flock i stjälkens topp, sällan utan eller med mycket kort stjälk. Foder sambladigt, grunt femflikat. Krona gul eller violett; kronpip cylindrisk; kronbräm femflikat, plattat eller skålformigt. Ståndare fem. Stift ett. Frukt en tandkapsel.
Kromosomtal: 2n=18, 36 (majviva), 2n=22 (gullviva, jordviva, lundviva, strandviva), 2n=72 (fjällviva), 2n=126 (smalviva).

Etymologi. Släktnamnet Primula kommer av latinet primus (den förste) och syftar på att arterna blommar tidigt. Namnet viva, skriver Nyman (1867), kommer "af någon blommornas likhet med förr brukliga qvinnohufvudbonader hvivor (hufvor).".

Släktet har omkring 400 arter, varav sju förekommer i Sverige. Tre av arterna, gullviva (P. veris), jordviva (P. vulgaris) och lundviva (P. elatior), har gula blommor medan de övriga fyra har violetta blommor.
Ett flertal arter och hybrider odlas som prydnadsväxter, till exempel bollviva (P. denticulata), trädgårdsaurikel (P. x pubescens), sommarviva (P. florindae), hyacintviva (P. viallii) och trädgårdsviva (P. x polyantha). Arterna syrenviva (P. malacoides) och fönsterviva (P. obconica) säljs ibland som krukväxter, men den senare kan ge allergiska besvär. Vanligast som krukväxt är dock förädlade former av jordviva (P. vulgaris).

Familj: Primulaceae

Arter:
fjällviva (P. scandinavica)
gullviva (P. veris)
jordviva (P. vulgaris)
lundviva (P. elatior)
majviva (P. farinosa)
smalviva (P. stricta)
strandviva (P. nutans)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Slägtnamnet härleds af primus, den förste, i anledning af Arternas tidiga blomning. "

Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/primula/primu/welcome.html
Senaste uppdatering: 25 juni 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg