Smalviva

Primula stricta Hornem.

Svenska synonym: fjällviva, lappviva

Smalnøkleblom Rank Kodriver Lapinesikko Maríulykill

Beskrivning. Smalviva är en lågväxt, späd, flerårig ört som kan bli nästan två decimeter hög. Stjälken är upprätt och nästan helt utan mjöl. Bladen är tunglika till spatelformade och jämnt avsmalnande mot basen, de sitter samlade i en basal rosett och är gröna på båda sidor eller ibland svagt vitmjöliga på undersidan. Smalviva blommar i juni-juli med ganska små, violetta blommor som sitter i fåblommiga, flocklika samlingar. Blommorna är homostyla, det vill säga att alla blommor har lika långa stift. Fodret är grunt kluvet, med flikar som är ungefär en tredjedel av fodrets längd. Kronan är violett med gul mitt och blomflikarna är ofta smala med parallella sidor. Kronbrämet är upp till en centimeter brett, smalare än kronpipens längd.
Smalviva liknar mest fjällviva (P. scandinavica), men den senare har blad som är tätt vitmjöliga på undersidan, samt större blommor med utåt bredare flikare och en i förhållande till kronbrämet kortare kronpip.

Utbredning. Smalviva är sällsynt och förekommer i fjälltrakterna från Härjedalen till Torne Lappmark, men även i Norrbotten. Arten växer på fuktig kalkrik gräsmark, i dryashedar, fuktängar, klipphyllor och vägkanter. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet stricta kommer av latinets strictus (rak), vilket kan syfta på de raka, parallellsidiga kronbladen. Det äldre svenska namnet fjällviva används numera på arten Primula scandinavica.

Referenser

"P. stricta Horn. har längre, nästan bara (opudrade) blad, glänsande mörkgrön stängel, som vanligen är högre än Blåvivans, och färre, blekt-gredelina blommor."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)