Lysimachia L.

Lysingar

Beskrivning. Fleråriga örter. Stjälk upprätt eller nedliggande. Blad motsatta eller i krans, runda, omvänt äggrunda till brett lansettlika, kala eller håriga, helbräddade. Blommor ensamma från bladvecken, i huvuden från bladvecken eller i greniga toppställda klasar. Foder djupt femflikat. Krona gul, djupt flikad med vanligen fem flikar, vriden i knopp. Ståndare vanligen fem, ibland upp till tio, fria eller förenade i en ring nedtill. Stift ett. Frukt en kapsel med fem rum. Frön brunsvarta och papillösa eller bleka med nätlikt mönster.
Kromosomtal varierande.

Etymologi. Släktnamnet Lysimachia kommer eventuellt av grekiskans lysis (lösa upp) och mache (strid). Enligt Plinius är släktet uppkallat efter Lysimachos, kung av Trakien och en av Alexander den stores generaler, som insåg dess egenskaper som läkeväxt.

Släktet har omkring 150 arter, de flesta i tempererade delar av Asien. I Sverige finns fem bofasta arter, de vanligaste är strandlysing (L. vulgaris) och topplösa (L. thyrsiflora). Flera arter odlas som trädgårdsväxter, till exempel vitlysing (L. clethroides), dvärglysing (L. japonica), penningblad (L. nummularia) och den numera naturaliserade arten praktlysing (L. punctata).

Arter:
penningblad (L. nummularia)
praktlysing (L. punctata)
skogslysing (L. nemorum)
strandlysing (L. vulgaris)
topplösa (L. thyrsiflora)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Slägtnamnet skall, enligt Plinius, redan i forntiden vara gifvet till minne av Lysimachus, en Konung i Thracien. Man uppgifver likväl äfven andra anledningar till namnet."

Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)