Rumex L.

Skräppor

Beskrivning. Fler- eller sällan ettåriga örter. Stjälk upprätt med strödda blad. Blad strödda, enkla, hela, ibland med spjut- eller pilformad bas. Blommor en- eller tvåkönade, hängande. Hylle av sex hylleblad i två tretaliga kransar, de yttre små, inre växer till i frukt, ofta flikiga, ibland med en tydlig knöl. Ståndare sex. Stift tre. Frukt en trekantig nöt, innesluten i det kvarsittande hyllet.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Många av arterna hybridiserar. Storskräppa till exempel är en hybrid mellan hästskräppa (R. aquaticus) och vattenskräppa (R. hydrolapathum).

Etymologi. Släktnamnet Rumex användes redan av Plautus (Lid 1985).

Släktet har 200 arter och i Sverige har man hittat nästan trettio arter men flera av dem är bara tillfälligt förekommande. Sexton arter är bofasta i landet, bergsyra (R. acetosella) och ängssyra (R. acetosa) är vanliga på torrare marker, medan arter som hästskräppa (R. aquaticus) och vattenskräppa (R. hydrolapathum) växer i näringsrika sjöar.
Många arter förekommer tillfälligt, till exempel argentinsk hamnskräppa (R. obovatus), trädgårdssyra (R. rugosus) och stor hamnskräppa (R. altissimus).

Familj: Polygonaceae

Arter:
bergsyra (R. acetosella)
dikesskräppa (R. conglomeratus)
finnskräppa (R. pseudonatronatus)
gårdsskräppa (R. longifolius)
hamnskräppa (R. triangulivalvis)
hästskräppa (R. aquaticus)
krusskräppa (R. crispus)
skogsskräppa (R. sanguineus)
sköldsyra (R. scutatus)
stor ängssyra (R. thyrsiflorus)
strandskräppa (R. maritimus)
sumpskräppa (R. palustris)
tomtskräppa (R. obtusifolius)
vattenskräppa (R. hydrolapathum)
vippskräppa (R. confertus)
ängssyra (R. acetosa)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/rumex/welcome.html
Senaste uppdatering: 17 april 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg