|
Beskrivning. Vattenskräppa är en
storväxt, flerårig ört. Stjälken är
upprätt, grov och kan bli mer än två meter
hög. Bladen är stora, brett lansettlika med slät kant
och killik bas, rosettbladen är ibland över en halv meter
långa. Arten blommar från juni till september, blommorna
är tvåkönade och sitter i gyttringar i ganska glesa,
greniga klasar. Hyllebladen är helbräddade och spetsigt
trekantiga, de inre har en tydlig knöl vid basen. Frukten är
en brun trekantig nöt.
Vattenskräppa är den största av arterna i släktet
skräppor (Rumex), den känns
lätt igen på sin storlek och på de släta, brett
lansettlika bladen som har killik bas. Arten kan endast
förväxlas med den likaså storväxta arten
hästskräppa (R. aquaticus),
den senare har dock brett triangulära blad med tvär eller
hjärtlik bladbas, samt hylleblad utan knöl.
Utbredning. Vattenskräppa är ganska vanlig i Sydsverige,
från Skåne till Uppland. Den växer i
näringsrika sjöar och åar,
ofta långt ut i vattnet, tillsammans med arter som
vass (Phragmites australis),
stor igelknopp (Sparganium erectum),
svärdslilja (Iris pseudacorus),
vattenmärke (Sium latifolium) och
sprängört (Cicuta virosa).
Första fynduppgift är från Uppsala, Uppland och
publicerades år 1845, eventuellt finns dock arten omnämnd redan under 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet hydrolapathum betyder
vattenskräppa och kommer av grekiskans hydor (vatten) och lapathum
som är ett gammalt namn på
skräppor (Rumex).
|
Familj: Polygonaceae
Släkte: Rumex
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Redan de gamle botanisterna använde för denna
ståtliga art benämningen Hydrolapathum eller Lapathum aquaticum
(folio cubitali Bauh. 1623), emedan den, mer än någon annan
Rumex, är en vattenväxt."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|