Ängssyra

Rumex acetosa L.

Vetenskapliga synonym: Acetosa pratensis Mill.; R. acetosa L. ssp. pratensis (Wallr.) A. Blytt & O. C. Dahl, R. haematinus Kihlm. (ssp. acetosa), R. acetosa L. ssp. serpentinicola (Rune) Nordh. (ssp. acetosa var. serpentinicola), R. alpestris auct., R. alpestris ssp. lapponicus (Hiitonen) Jalas, R. arifolius auct. (ssp. lapponicus)
Svenska synonym: vanlig ängssyra (ssp. acetosa var. acetosa), lappsyra, fjällängssyra (ssp. lapponicus), smal ängssyra (ssp. acetosa var. serpentinicola)

Engsyre Almindelig Syre Niittysuolaheinä Túnsúra Common Sorrel Wiesen-Sauerampfer

Ängssyra

Beskrivning. Ängssyra är en flerårig ört med oansenliga blommor som sitter samlade i en smal klaselik ställning med enkla grenar. Stjälken är upprätt och kan bli nästan en meter hög. Bladen är vanligen ganska breda, ofta pillika, och omkring två till tre gånger så långa som breda. Bladflikarna vid basen är nedåtriktade. Arten blommar från maj till juli, den är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor. De inre hyllebladen är stora, de yttre är sammanväxta vid basen och böjs vid fruktmognaden bakåt. I Sverige förekommer, förutom huvudunderarten vanlig ängssyra (ssp. acetosa), också underarten lappsyra (ssp. lapponicus Hiitonen), den senare har mer rundade blad, bladbas med korta trubbiga flikar och en ofta kort och gles Ängssyra blomställning. Smal ängssyra (ssp. acetosa var. serpentinicola Rune) är en varietet av huvudunderarten och är spenslig med smala blad som oftast är rödfärgade.
Ängssyra är mycket lik stor ängssyra (R. thyrsiflorus), men den senare har en större, tätare och upprepat grenig blomställning. Annars förväxlas ängssyra ibland med den vanliga arten bergsyra (R. acetosella), den senare har dock spjutlika blad med Ängssyra utåtriktade basala bladflikar och korta inre hylleblad.

Utbredning. Ängssyra är vanlig i hela landet. Underarten lappsyra (ssp. lapponicus) är vanlig i fjälltrakterna, medan varieteten smal ängssyra (ssp. acetosa var. serpentinicola) bara växer på serpentinberg i fjällen. Första fynduppgift publicerades 1685 i Rudbecks Hortus Botanicus, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Lappsyra

Användning. Ängssyra har använts som spenat (Spinacia oleracea), till soppor och stuvningar, men hela växten innehåller oxalsyra och betraktas som giftig. Krossade blad användes på sår, och rot och frukter kunde nyttjas till nödbröd. Roten färgar gult.

Etymologi. Artnamnet acetosa kommer av latinets acetosus (sur, syrlig) och syftar på bladens syrliga smak.

Familj: Polygonaceae
Släkte: Rumex

Norden
Norra halvklotet
Giftig
Färgväxt
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Denna art är en bland de allmännare växterna på torra ängar och ängsbackar, der den gerna blandar sig bland andra örter och gräs, resande sina rödaktiga toppar mellan Prestkragar och Darrgräs eller öfver Blåklockor och Slåsskämpar. Oaktadt sina sura blad, eller snarare just för dem, betas den begärligt af både boskap och häst, hvilka finna sig väl deraf. Växten bör derföre vårdas eller sås på betesmarker. Bladens syrliga smak beror på ett salt, som liknar cremor-tartari men är surare och lättlöstare i vatten, och hvilket gör bladen läskande, kylande, antiseptiska (motverkande röta), och derigenom verksamma mot skörbjugg. Man använder helst den utpressade saften, ensam eller med vassla och Skedört. Krossade bladen kunna med nytta läggas på rötsår eller, lagde på vin, begagnas att gnida tandköttet med vid skörbjugg. Slutligen äro också bladen användbara i köket, stufvade, ensamma eller med spenat o. d. eller till soppor."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/rumex/rumeace.html
Senaste uppdatering: 14 april 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg