Rabarber

Rheum rhabarbarum L.

Vetenskapliga synonym: R. cultorum Thorsrud & Reisaeter, R. hybridum Murray, R. rhaponticum auct., R. undulatum L.
Svenska synonym: matrabarber

Hagerabarbra Almindelig Rabarber Raparperi, Tarharaparperi Rhubarb Gemeiner Rhabarber

Rabarber Beskrivning. Rabarber är en storväxt flerårig ört som kan bli nästan två meter hög. Stjälken är upprätt och ihålig. Bladen sitter huvudsakligen i rosett vid basen, de har en mycket stor, hjärtlik bladskiva. Bladskaften kan bli meterlånga och är ofta rödfärgade nedtill. Rabarber blommar i maj-juni med små vita till gulvita blommor. Blommorna hänger på tunna blomskaft och sitter samlade i stora och täta, greniga samlingar. Blomman har sex hylleblad, nio ståndare och tre korta stift. Frukten är en hängande, trekantig nöt med breda lister.
Rabarber kan knappast förväxlas med andra arter.

Rabarber

Utbredning. Rabarber är en odlad art som ibland kan påträffas kvarstående eller tillfälligt förvildad. Första fynduppgift som förvildad är från Stockholm och publicerades 1840 (Hylander 1971).

Användning. Rabarber var i odling redan under 1600-talet, men då som medicinalväxt. Odlingen av rabarber som föda anses ha ha börjat först under 1800-talet och redan 1806 omtalar Retzius i sin bok Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ att rabarber odlas som köksväxt. Bladskaften är ätliga och används bland Rabarber annat till desserter, sylt och saft. Enligt Retzius användes späda blad bland annat till stuvning, bladskaft till soppor och unga skott kokades och serverades med gräddsås. Bladskaften innehåller äppelsyra vilken inte är skadlig för människan. Bladskivan däremot innehåller oxalsyra vilken är giftig i större mängder.

Etymologi. Artnamnet rhabarbarum kommer eventuellt av Rha (floden Volga) och barbarum (utländsk).

Familj: Polygonaceae
Släkte: Rheum

Giftig
Mat och krydda

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"I en del Trägårdar förekommer den under namn af Sopp-Rhabarber, emedan de spädare bladen dels nyttjas på Soppor, dels i Grönkål, dels ock stufwade. På soppor nyttjas äfwen bladstjelkarne, hwilka så godt som smälta bort under kokningen; men hinnorne så wäl som bladen böra frånsilas. Man kokar ock de unga skotten om wåren och äter dem med en gräddsås."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/rheum/rheurha.html
Senaste uppdatering: 1 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg