Trampört

Polygonum aviculare L.

Vetenskapliga synonym: P. aviculare L. ssp. heterophyllum (Lindm.) Asch. & Graebn., P. erectum Roth, P. heterophyllum Lindm. (ssp. aviculare); P. boreale (Lange) Small (ssp. boreale); P. aequale Lindm., P. aviculare L. ssp. aequale (Lindm.) Asch. & Graebn., P. calcatum Lindm., P. microspermum Jord. ex Boreau (ssp. microspermum); P. neglectum Besser (ssp. neglectum); P. heterophyllum Lindm. ssp. rurivagum (Jord. ex Boreau) Lindm., P. rurivagum Jord. ex Boreau (ssp. rurivagum)
Svenska synonym: fogelknäa, trampgräs, vanlig trampört; bägartrampört, småbladig trampört (ssp. microspermum), nordtrampört (ssp. boreale), smal trampört (ssp. neglectum), spetstrampört (ssp. rurivagum), stolt trampört (ssp. excelsius), stor trampört (ssp. aviculare)

Tungras Almindelig Pileurt Pihatatar Blóðrfi Knotgrass Vogel-Knöterich

Beskrivning. Trampört är en lågväxt ettårig ört med nedliggande, uppstigande eller upprätta stjälkar som är otydligt ribbade. Bladen är tunglika till lansettlika och vanligen trubbiga. Stipelslidorna är tunna och vitaktiga. Trampört blommar från juni till september, blommorna är små och sitter ensamma eller i fåblommiga knippen i bladvecken. Hyllebladen är gröna med vita eller rosa kanter. Frukten, som är trekantig och ganska matt, sitter innesluten i hyllet, eller är endast något utskjutande. Trampört är mycket variabel och delas i flera underarter som ibland har betraktats som egna arter. I Sverige förekommer sex underarter, stor trampört (ssp. aviculare), nordtrampört (ssp. boreale (Lange) Karlsson), stolt trampört (ssp. excelsius), bägartrampört (ssp. microspermum (Jord. ex Boreau) Berher), smal trampört (ssp. neglectum (Besser) Arcang.) och spetstrampört (ssp. rurivagum (Jord. ex Boreau) Berher). Skillnaderna mellan de olika underarterna är ganska subtila.
Trampört liknar den sällsynta arten näbbtrampört (P. oxyspermum), men den senare har knottrigt ribbade stjälkar och blanka, spetsiga, blekbruna frukter som är tydligt utskjutande ur hyllet.

Utbredning. Trampört är mycket vanlig och förekommer i snart sagt alla kulturpåverkade miljöer, till exempel i vägkanter, på gångstigar och gårdsplaner. Arten förekommer även på havsstränder. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Samuel Liljeblad skriver i Utkast till en svensk flora (1816) att trampört ätes "så begärligt af Svinkreatur, att Bondqvinfolken på många ställen uppskära örten till sommarföda för sina grisar och suggor". Fröna uppges kunna användas till nödbröd.

Etymologi. Artnamnet aviculare kommer av latinets avicula (liten fågel), vilket syftar på att frukterna gärna äts av småfåglar.

Referenser

"För flera småfoglar, t. ex. vår vanliga Gråsparf, utgöra de en omtyckt spis både vår, höst och vinter. Med skäl kallar derföre LINNÉ Fogelknä-mängden en Tättingarnas åker (Passerum ager), sådan som natures herre bestämt åt dem, som hvarken så eller samla i ladorna. Det är detta som artnamnet antyder (aviculus = liten fågel)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)