Pilört
Persicaria lapathifolia (L.) Gray
Vetenskapliga synonym: Polygonum lapathifolium L., P. persicaria auct.; Persicaria lapathifolia (L.) Gray ssp. brittingeri (Opiz),
Polygonum brittingeri Opiz, P. lapathifolium L. ssp. brittingeri (Opiz) Rech. f., P. lapathifolium L. ssp. nodosum (Pers.) Fr.,
P. lapathifolium L. var. scanicum Hyl., P. nodosum Pers. (ssp. lapathifolia); Polygonum lapathifolium L. ssp. pallidum (With.) Fr.,
P. lapathifolium L. ssp. incanum (F. W. Schmidt) Schübl. & G. Martens, P. lapathifolium L. ssp. tomentosum (Schrank) Danser, P. pallidum With.,
P. scabrum Moench, P. tomentosum Schrank (ssp. pallida)
Svenska synonym: rödknäa; strandpilört, knutig pilört, knutpilört (ssp. lapathifolia), vanlig pilört (ssp. pallida var. incana), linpilört
(ssp. pallida var. linicola)
Raudt hønsegras (ssp. lapathifolia), Grønt hønsegras (ssp. pallida)
Knudet Pileurt (ssp. lapathifolia), Bleg Pileurt (ssp. pallida)
Ukontatar
Lóblaðka (ssp. pallida)
Pale Persicaria
Ampfer-Knöterich
|
|
Beskrivning. Pilört är en medelstor,
ettårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög.
Stjälkarna är nedliggande eller upprätta, sparsamt greniga
och ibland uppsvällda vid noderna. Bladen är lansettlika med
avsmalnande bas och har ofta en mörk fläck på ovansidan,
bladundersidan är mer eller mindre tätt klädd med små
gula körtlar. Stipelslidorna är nästan kala med mycket korta
borsthår i kanten. Pilört blommar nästan hela sommaren och hösten,
blommorna är små med grönaktigt, grönvitt eller rödaktigt
hylle och sitter samlade i täta skaftade ax i stjälktoppen och från
bladvecken. Axskaften är tämligen tjocka och klädda med gula
körtlar. Pilört är en mycket variabel art som uppträder i
många olika skepnader och man brukar urskilja två underarter.
Huvudunderarten strandpilört (ssp. lapathifolia) karaktäriseras
av bladundersidor utan hår, glesare blomax med få körtlar på
axskaftet, samt små frukter som är kortare än två och en
halv millimeter och har rundad bas. Den andra underarten, vanlig pilört
(ssp. pallida (With.) S. Ekman & T. Knutsson), har vanligen hårig
bladundersida, täta blomax med talrika körtlar på axskaftet, samt
frukter som är minst två och en halv millimeter och har tvär bas.
En varietet (ssp. pallida var. linicola
(Sutolov) S. Ekman & T. Knutsson) som förr uppträdde i
linåkrar kallas linpilört. En skarp gräns mellan
underarterna av pilört är ofta svår att dra.
Pilört är mycket lik åkerpilört
(P. maculosa) vilken dock skiljer sig genom kala blad utan
körtlar, axskaft utan körtlar, samt stipelslidor med långa
borsthår i kanten. Landformer av
vattenpilört (P. amphibia) kan
också misstas för pilört, men skiljs lättast
genom sin tvära eller något urnupna bladbas.
Utbredning. Pilört är mycket vanlig och
förekommer i nästan hela landet utom i fjällen. Underarten
vanlig pilört (ssp. pallida) växer på
näringsrika ställen, oftast som ogräs
i åkrar och planteringar, men påträffas också ofta på
havsstränder och ruderatmarker.
Underarten strandpilört (ssp. lapathifolium) är
ovanligare och förekommer mest i Sydsverige, vanligen på
stränder men även som ogräs.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet lapathifolia betyder 'med blad som hos en
skräppa (Rumex)'.
Namnet kommer av lapathon, som var ett grekiskt namn på en skräppa, och
folium (blad). Det svenska namnet pilört har förr också använts
som namn på arten
pilblad (Sagittaria sagittifolia).
|
Familj: Polygonaceae
Släkte: Persicaria
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Rödknäan är en mycket sällskaplig växt,
som icke sällan uppträder så talrikt och växer så yppigt,
att den med sina röda, greniga stjelkar bildar liksom små skogar, hvilka
ibland kunna bli besvärliga nog att genomtränga. Den utbildas hastigt, men
blomningen räcker länge, emedan både blommorna utslå
småningom och nya ax utvecklas ur bladvecken under det de gamla blommornas kalkar
bibehålla sig och endast bli mörkare; sålunda blir växten,
så länge som årstiden tillåter, ständigt blomklädd."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|