Bitterpilört

Persicaria hydropiper (L.) Spach

Vetenskapliga synonym: Polygonum hydropiper L.
Svenska synonym: bitterblad, bitterknäa, jungfrutvål, vattenpeppar, vattensåpa

Vasspepar Bidende Pileurt Katkeratatar Water-pepper Wasserpfeffer

Beskrivning. Bitterpilört är en ettårig ört med skarp smak och oansenliga blommor i smala axlika samlingar. Stjälken är uppstigande till upprätt, rotslående nertill och blir två till tre decimeter hög. Bladen har en stark pepparartad smak och är lansettlika och bredast nedom mitten, de nedre stipelslidorna har korta kanthår medan de övre vanligen är helt kala. Bitterpilört blommar från juli till september med oansenliga blommor som sitter i glesblommiga axlika samlingar. Blommorna har grönaktiga hylleblad med röda spetsar, hyllebladen och blomskaften är klädda med tättsittande gula körtlar. Frukten är en matt mörkbrun nöt.
Bitterpilört är med sitt glesa blomax mest lik rosenpilört (P. minor) och ävjepilört (P. foliosa), dessa har dock blad med mild smak, samt hylleblad utan körtlar.

Utbredning. Bitterpilört är vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer sällsynt också längre norrut. Den växer på fuktig, näringsrik mark, vid stränder, kärr och i diken. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Enligt Nyman (1868) kan den användas för färgning och färgar gult om den kokas med alun.

Etymologi. Artnamnet hydropiper kommer av grekiskans hydor (vatten) och latinets Piper (peppar) och betyder vattenpeppar, namnet syftar på dess brännande smak.

Referenser

För sin skarpa, på tungan brännande smak får Bitterknäan stå orörd af kreaturen; också håller den längre än flertalet växter ut med sin blomning. Den är så skarp, att den, krossad och lagd på huden, kan uppdraga blåsor och stundom begagnas i stället för Ältgräs. Också Bitterknäan färgar ylle gult då det kokas med färska örten och alun. Dess med vatten utspädda saft lärer borttaga solbränna och fräknar, hvadan växten ibland kallas Jungfrutwål (och Vattensåpa)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)