Sibiriskt bovete

Fagopyrum tataricum (L.) Gaertn.

Vetenskapliga synonym: Polygonum tataricum L.
Svenska synonym: sibiriskt bokvete, tatarbokvete, tatarbovete

Vill bokkveite Tatarisk Boghvede Rikkatatar Green Buckwheat Falsche Buchweizen

Sibiriskt bovete Beskrivning. Sibiriskt bovete är en ettårig ört med upprätt stjälk och grönaktiga blommor. Bladen är strödda, skaftade, brett pillika och ungefär lika långa som breda. Blommorna sitter i skaftade klaselika ställningar i toppen av stjälken och från de övre bladvecken. Blomman har fem grönaktiga hylleblad som är omkring två millimeter långa. Frukten är en trekantig nöt med skrovlig kant, nöten är mycket längre än hyllebladen.
Sibiriskt bovete liknar bovete (F. esculentum), den senare har dock större, vita eller rödlätta blommor som sitter i kvastlika ställningar, samt mörka frukter med släta raka kanter.

Utbredning. Sibiriskt bovete kan påträffas tillfälligt på ruderatmark eller som ogräs i åkrar, ofta bland bovete (F. esculentum), och den kan också komma in med fågelfrö. Arten hör ursprungligen hemma i Asien. Första fynduppgift är från östra Skåne och publicerades 1835 (Nordstedt 1920). Redan Linné omtalar dock arten i uppsatsen Siberiskt Bokhvete (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1744) där han berättar att "1744 eller nu i Vår skickade Hof-rättsrådet Baron Sten Bielke ifrån Petersburg åtskillige Siberiska Frön, dem jag upodlat uti Upsala Academie Trägård, hvaribland är ock förenämde växt, den jag Siberiskt Bokhvete kallar".

Användning. Sibiriskt bovete kan användas som bovete (F. esculentum). Arten uppges enligt Hoffberg (1798) som odlad i Sverige, medan Retzius (1806) anger att den inte förekommer i odling.

Etymologi. Artnamnet tataricum betyder tatarisk.

Familj: Polygonaceae
Släkte: Fagopyrum

Mat och krydda

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Nu i Vårtiden såddes både det Siberiska ock det Skånska Bokhvetet uti Academie Trägården, bägge växte up til 1½ a 2 quarters högd, men den kalla blåsten ock nättren med frost, som några dygn continuerade på slutet af Majo, förderfvade aldeles första natten det gemena Bokhvetet, men deremot aldrig skadade det minsta blad på det Siberiska Bokhvetet, som stod brede vid, fast det flere nätter ansattes, utan stod det til alla sina delar oskadt. Slutet häraf blifver altså, at som Siberiska Bokhvetet kommit ifrån et kallt climat, men det Skånska ifrån et varmt, råder jag mina Landsmän, at förskaffa sig det Siberiska, ock at så det på sina åckerfält: såsom Bokhvetet är den fördelacktigaste säden, då hon intet frys bortt, hvaruti det Siberiska aflagt prof, utom det at Siberiska Bokhvetet har ymnogare fruckt. Den tid lärer komma i Sverige, då de Nordländske åkrar skola stå gröna af Bokhvete, som slätterna nu stå hvita i Skåne af det förra, ock det til större båtnad för Invånarna, än jag här vil föreslå."

Ur Siberiskt Bokhvete av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1744)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/fagop/fagotat.html
Senaste uppdatering: 13 april 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg