Ormrot

Bistorta vivipara (L.) Gray

Vetenskapliga synonym: Persicaria vivipara (L.) Ronse Decr., Polygonum viviparum L.
Svenska synonym: liten ormrot

Harerug Topspirende Pileurt Nurmitatar Kornsúra Alpine Bistort Knöllchen-Knöterich

Beskrivning. Ormrot är en lågväxt, flerårig ört med kort och grov jordstam. Stjälken blir omkring tre decimeter hög och har några få strödda smala blad. Vid basen av stjälken är bladen mer välutvecklade, skaftade med smalt lansettlik, i kanten inrullad bladskiva som är mörkgrön på ovansidan och blekt grågrön på undersidan. Ormrot blommar i juli-juli, blommorna är vita eller ljusrosa och sitter samlade i täta men smala toppställda ax. Arten sätter sällan frukt och sprids huvudsakligen vegetativt. I nedre delen av blomaxet sitter rödbruna, något flasklika groddknoppar som med tiden faller till marken och gror till nya plantor.
Ormrot är lätt att känna igen på sitt smala ax med vita eller ljusrosa blommor. Arten kan knappast förväxlas med någon annan svensk växt, men kan erinra något om någon av de mindre, småblommiga orkidéerna, till exempel vityxne (Pseudorchis albida). Arten stor ormrot (B. major) är större och grövre, med stjälkomfattande stjälkblad och breda basala blad med hjärtlik bas, samt tjocka blomax utan groddknoppar.

Utbredning. Ormrot är vanlig i landets norra delar, särskilt i fjälltrakterna, från Dalarna till Torne Lappmark. Den är mindre allmän söderut till Småland men förekommer sällsynt även längre söderut. Arten växer på fuktig mark, i betesmarker, fuktängar, fjällhedar, stränder och vägkanter. I södra Sverige är den knuten till kalkrika marker medan den i fjällen är mer indifferent till kalk. Första fynduppgift publicerades 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum (Nordstedt 1920).

Användning. Jordstammen och groddknopparna lär enligt Nyman (1868) kunna användas för att framställa nödbröd.

Etymologi. Artnamnet vivipara kommer av latinets vivus (levande) och parire (föda) och betyder 'föda levande', vilket syftar på groddknopparna i blomställningen. Namnet ormrot används i äldre litteratur om arten stor ormrot (B. major).

Referenser

"Inga verkliga frukter alstras efter blommorna, utan efter de undre smålökar, efter de öfre alls ingenting. Mer än en gång har jag sett löken på själfva örten utveckla ett litet äggrundt blad, såsom det afbildas i Tournef. inst. tab. 291 f. G, H, I, hvadan denna varietet med rätta kan kallas vivipara."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)