Jungfrulin

Polygala vulgaris L.

Svenska synonym: vanligt jungfrulin

Storblåfjør Almindelig Mælkeurt Isolinnunruoho Common Milkwort Gewöhnliche Kreuzblume

Beskrivning. Jungfrulin är en lågväxt, flerårig ört med långsmala strödda blad och vanligen blå blommor som sitter i toppställda klasar. De nedre bladen är mindre än de övre och vissnar bort tidigt. Jungfrulin blommar från juni till september. Blommorna är ganska stora, vanligen sju till åtta millimeter långa, oftast är de blå men rosa eller vita blommor förekommer också. Blommornas stödblad är korta, kortare än knopparna. Fruktkapslarna är hjärtformade och vingkantade, de är helt inneslutna i de två stora, i frukt hopfällda, kronbladslika foderbladen. Fröet är svart och hårigt och har vid basen ett flikigt oljerikt bihang som lockar myror att samla och sprida fröna.
Jungfrulin kan bara förväxlas med de två arterna toppjungfrulin (P. comosa) och rosettjungfrulin (P. amarella). Båda dessa är dock småblommiga med blommor som bara är upp till en halv centimeter långa. Oftast förväxlas jungfrulin med toppjungfrulin eftersom båda saknar basala bladrosetter, den senare har dock längre stödblad, samt vanligen rosa blommor.

Utbredning. Jungfrulin är vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer vanligen i ängsmarker men förekommer också i öppen skogsmark. Första fynduppgift publicerades 1745 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Referenser

"Enligt LECOQ sluta sig Fogelörternas blomfransar och vingar om qvällen; blomman somnar och vaknar åter nästa morgon. 'Men efter två eller tre sådana vexlingar mellan sömn och vaka, har den slutat sin bestämmelse. Fodret bortlägger då den högre färgade klädnad, som det påtagit för att bivista blommans bröllop och blir åter nästan grönt; det anlägger en drägt, som bättre kan gagna och skydda den mognande frukten'."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)