Lappblågull

Polemonium acutiflorum Willd.

Vetenskapliga synonym: P. campanulatum (Th. Fr.) Lindm.
Svenska synonym: lappmarksblågull

Lappflokk Spidsblomstret Jakobsstige Kellosinilatva

Beskrivning. Lappblågull är en flerårig, ganska högväxt ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken är upprätt och har både korta och långa hår upptill. Bladen sitter strödda och är parbladiga med smala spetsiga småblad och ett uddblad, de nedre bladen har vanligen upp till åtta par av småblad. Lappblågull blommar i juli-augusti. Blomställningen är ofta fåblommig och kronan är klocklik med ganska spetsiga flikar som är fint håriga i kanten.
Lappblågull liknar blågull (P. caeruleum), men den senare har tätare blomställning, mindre blommor, mer rundade kronbladsflikar och nedre blad med fler än åtta par småblad.

Utbredning. Lappblågull förekommer sällsynt i nordligaste Sverige. Den växer på fuktig, ofta kulturpåverkad mark, till exempel vid vägkanter och stränder. Första fynduppgift är från Torne Lappmark och publicerades av T. Fries i Botaniska notiser 1858 (Nordstedt 1920). Fries fann arten under en resa i Öst-Finnmarken men hänvisar också till ett svenskt fynd: "Till denna form hörer äfven, att döma efter öfverblommade exemplar, den af Hrr Fristedt och Björnström i trakten af Torne träsk (nedanför Kajsapakta) anmärkta Pol. coeruleum." Exemplar insamlade vid Kajsepakte av Fristedt och Björnström finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet acutiflorum kommer av latinets acutus (vass, spetsig) och flos (blomma), namnet syftar på de ganska spetsiga kronbladsflikarna.

Referenser