Strandpryl

Plantago uniflora L.

Vetenskapliga synonym: Littorella lacustris L., L. uniflora (L.) Asch.

Tjønngras Strandbo Raani Tjarnalaukur Shoreweed Strandling

Strandpryl i blom Beskrivning. Strandpryl är en lågväxt, flerårig, mattbildande ört med trinda, styva, sylformiga blad i rosett från underjordiska utlöpare. Rötterna är tunna och kritvita. Bladen är korta, tjocka och kortspetsade, med lucker homogen märg men utan tydliga luftkanaler. Strandpryl har skilda han- och honblommor på samma exemplar. Hanblommorna har fyrflikigt foder och krona och sitter ensamma i toppen av ett långt bladlöst skaft, de fyra ståndarna har gulaktiga ståndarknappar och ett par centimeter långa ståndarsträngar. I bladrosetten, vid basen av hanblommans skaft, sitter ett fåtal oskaftade honblommor, fodret hos dessa är ofta treflikigt och kronan är tvåflikig. Stiftet har ett centimeterlångt hårigt märke. Frukten är en enfröig nöt.
Strandpryl avviker i utseende från de andra arterna i släktet kämpar (Plantago), och liknar mest styvt braxengräs (Isoëtes lacustris) som dock är en kärlkryptogam. Styvt braxengräs skiljs bland annat genom bruna rötter, samt blad som är spadlikt utvidgade vid basen med en insänkt sporgömmesamling och fyra tydliga luftkanaler.

Bestånd av strandpryl

Utbredning. Strandpryl växer oftast i täta mattor på botten av näringsfattiga sjöar, gärna med klart vatten. Den växer också i kanten av alvarvätar och andra grunda vattensamlingar. Arten blommar endast då den växer i strandkanten eller på tidvis översvämmade ställen. På djupare vatten blommar inte strandpryl utan förökar sig vegetativt med utlöpare och kan bilda täta mattor. Strandpryl förekommer från Skåne till Lappland, men är vanlig endast i Sydsverige. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Strandpryl ingår i den systematiskt heterogena grupp vattenväxter som har en tät bladrosett och lever på sjöbottnar. Sådana växter brukar med ett gemensamt namn kallas 'isoetider', efter kärlkryptogamerna braxengräs (Isoëtes). Andra 'isoetider' är notblomster (Lobelia dortmanna) och sylört (Subularia aquatica). Strandprylens egenartade utseende har gjort att den länge förts till ett eget släkte, Littorella, men den anses numera vara en specialiserad art av släktet kämpar (Plantago).

Etymologi. Artnamnet uniflora kommer av latinets unus (en) och flos (blomma), namnet betyder enblommig och syftar på den ensamma hanblomman.

Familj: Plantaginaceae
Släkte: Plantago

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Växer på sandiga eller leriga stränder (sötvattens-), der den kan bilda vackert gröna mattor, blommande bäst i vattenbrynet eller på tidtals öfversvämmade ställen; under vattnet blir den vanligen mycket större, men blommar icke. I norra Sverige förekommer den endast på några spridda ställen, i det öfriga här och där."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/plantagina/plant/planuni.html
Senaste uppdatering: 19 mars 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg