Groblad

Plantago major L.

Vetenskapliga synonym: P. major L. ssp. pleiosperma Pilg., P. major L. var. scopulorum Fr. (ssp. intermedia)
Svenska synonym: gårdsgroblad (ssp. major); åkergroblad, strandgroblad (ssp. intermedia); kustgroblad, ängsgroblad (ssp. winteri)

Groblad Glat Vejbred Piharatamo Græðisúra Greater Plantain Breit-Wegerich

Beskrivning. Groblad är en flerårig ört med en basal bladrosett och ett långsmalt mångblommigt ax. Bladen är brett ovala med grova bågböjda nerver, de är vanligen kala men kan ibland vara finhåriga, dock aldrig så håriga som hos rödkämpar (P. media). Blomaxet är vanligen längre än hos andra arter i släktet kämpar (Plantago). Blomkronan är brunaktig och ståndarna är blekt violetta, eller sällan gula, med vitaktiga strängar. Groblad är formrik och ett par underarter med delvis olika utseende och ståndortskrav brukar urskiljas, de är dock inte skarpt avgränsade mot varandra. Huvudunderarten, gårdsgroblad (ssp. major), förekommer i snart sagt alla kulturpåverkade miljöer och brukar följa i människans spår, ute i mer naturlig vegetation växer den framförallt på gångstigar. Den har kala, helbräddade och mångnerviga blad, upprätt tätt ax och en frukt med 6-10 frön. Åkergroblad (ssp. intermedia (Gilib.) Lange) förekommer också på kulturmark, men skiljer sig genom gleshåriga, något tandade blad som har något färre nerver. Stjälken är bågböjd och uppstigande och frukten mångfröig med 15-25 frön. Den tredje underarten, kustgroblad (ssp. winteri (Geisenh.) W. Ludw.) växer huvudsakligen i betesmarker och på stränder. Den har gleshåriga blad med tre nerver samt ett upprätt ax och frukt med 8-11 frön.

Utbredning. Groblad är en mycket vanlig art med vid utbredning, i Sverige förekommer den från Skåne till Torne Lappmark. Första fynduppgift är från 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Tilltron till groblad som sårläkande medel är utbredd. Bladen användes för att läka sår och Nyman (1867) uppger att de också lindrar värken av bi- och getingstick. I En myckit nyttigh Örta-Book, som skrevs av Arvid Månsson Rydaholm år 1642, uppges att grobladet har 32 dygder.

Etymologi. Artnamnet major betyder stor. Namnet groblad är ett gammalt namn som används redan i de medeltida läkeböckerna "Plantago är wägebrede a dansko ok grobladh pa swensko" (Fries 1904). Namnet groblad får inte förväxlas med grodblad som är ett gammalt namn på arten dyblad (Hydrocharis morsus-ranae).

Referenser

"Vanliga Grobladet är så allmänt, växer så allestädes der odlade menniskor vistas, att det är svårt att bestämma dess egentliga hem. Det inkräktar våra trädgårdar och marker, det bosätter sig mellan stenarna på våra gator och älskar särdeles vägkanter och gångstigar, liksom önskade det att, såsom en ynnest, bli trampadt af våra fötter. Genom sin starka rotstock och sina temligen stora, starknerviga blad, är det härdigt och tål väl den torka och det damm detsamma icke sällan måste uthärda."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)