Slåtterblomma

Parnassia palustris L.

Svenska synonym: hjärtblad, hjärtblomma

Jåblom Leverurt Vilukko Mýrasóley Grass-of-Parnassus Sumpf-Herzblatt

Beskrivning. Slåtterblomma är en flerårig, lågväxt ört. Stjälken blir vanligen en eller ett par decimeter hög och har ett oskaftat stjälkblad, samt en basal bladrosett. Basalbladen är ovala med hjärtformad bas och sitter på långa skaft. Slåtterblomma blommar från juli till september. Blomman sitter ensam i stjälktoppen och är skålformad med fem vita kronblad som har genomskinliga nerver. Innanför kronbladen sitter en krans med fem sterila ståndare som i kanten har långskaftade gulgröna körtlar, innanför dessa så kallade staminodier sitter fem fertila ståndare och längst in sitter det blekröda fruktämnet med fyra märken. I Sverige förekommer slåtterblommor med två olika kromosomtal, vilka tidigare betraktades som två olika underarter, en nordlig arktiskt-montan tetraploid (ssp. neogaea (Fern.) Hultén) och en sydlig låglandstyp som är diploid (ssp. palustris). Utbredningskartorna för Norra halvklotet är därför två, en för de sydliga och en för de nordliga förekomsterna.
Slåtterblomma kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Slåtterblomma växer på fuktig kalkrik mark, som stränder och betade fuktängar. Den är vanlig i norra Sverige och på Öland och Gotland, men förekommer också tämligen allmänt i de östra landskapen i Syd- och Mellansverige. Utbredningskartorna över norra halvklotet visar utbredning för de nordliga respektive sydliga populationer som man tills nyligen ansåg vara olika underarter. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet palustris kommer av latinets palus (kärr) och syftar på växtplatsen. Svenska namnet slåtterblomma av att den med sin blomning visar att slåttertiden är inne, namnet skall inte förväxlas med slåtterfibbla (Hypochaeris maculata) eller slåttergubbe (Arnica montana).

Referenser

"Blommorna då de först visa sig, antyda det slåttertiden är inne, hvadan den benämning, hvarunder växten här upptages. Annars kallas den också i somliga landsorter, för bladens skapnad, Hjertblomma, Hjertblad; i Bohuslän Hvitvisil (Lilj.), som åter syftar på blommans färg. - Enligt DYBECK begagna landtflickorna kronbladens saft till ögonvatten, särdeles i Vermland, men icke endast såsom medel mot svaghet i ögonen, utan äfven och förnämligast i den öfvertygelsen att desamma dermed kunna förskönas. Denna tro är väl icke utan samband med begreppet Hjertblomma."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)