Opievallmo

Papaver somniferum L.

Svenska synonym: opiumvallmo

Opiumvalmue Opium-Valmue Oopiumiunikko Opium Poppy Schlaf-Mohn

Opievallmo Beskrivning. Opievallmo är en kal, medelstor till högväxt, ettårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken är upprätt och har strödda, halvt stjälkomfattande, djupt parflikiga blad som är blågröna och nästan kålartade. Opievallmo blommar i juni-juli. Blommorna är stora, upp till en decimeter breda, och varierar i färg från vitt, rosa, violett till rött eller purpur, vanligen har kronbladen Opievallmo en svart fläck vid basen. Ibland påträffas också exemplar med fyllda blommor. Frukten är en stor, klotrund till äggformig, kal kapsel med åtta till tolv märkesstrålar. Fröna är njurformade, vita, blåaktiga eller svarta.
Opievallmo Opievallmo karaktäriseras av kala blågröna blad och stora, vanligen violetta blommor, den kan inte förväxlas med de andra arterna i släktet vallmor (Papaver).

Utbredning. Opievallmo är en odlad art som ibland påträffas tillfälligt förvildad i närheten av bebyggelse, ofta på ruderatmark. Första fynduppgift som förvildad är från Varberg, Halland och publicerades 1818, men arten var känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Frukt

Användning. Ur mjölksaft från opievallmons kapslar har man i Asien sedan mycket lång tid framställt råopium, vilket använts både som smärtstillande medel men också som drog. Mjölksaften innehåller flera alkaloider med medicinsk användning, som morfin, kodein och noskapin. Vallmofrö används till att krydda matbröd, fröna är oljerika och har också utnyttjats för framställning av olja. Märkesstrålar hos opievallmo Den odlas kommersiellt i liten skala, men också som ettårig rabattväxt. I Sverige odlas förädlade former av opievallmo med mycket låga halter av alkaloider.

Etymologi. Artnamnet somniferum kommer av latinets somnus (sömn) och ferre (bära), namnet betyder sömnbringande.

Familj: Papaveraceae
Släkte: Papaver

Mat och krydda
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Då Ceres sörjde förlusten af sin dotter Prosperina, som blifvit henne frånröfvad af Pluto, skapade hon vallmoblomman, i hvars sömngifvande förmåga hon sökte lindring och glömska för sin sorg. Morpheus (Somnus), sömnens gud, framställdes också alltid omgifven af vallmo och detta är mer än en legend, då just ur vallmoblommans fröhus, förträdesvis den hvita vallmon, man får opium. Fröna själfva äro emellertid oskadliga, till och med ätbara och användes redan på romarnas tid."

Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager (1910)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/papasom.html
Senaste uppdatering: 30 mars 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg