Fjällvallmo

Papaver radicatum Rottb.

Svenska synonym: lappvallmo (ssp. hyperboreum)

Fjellvalmue; Tromsvalmue (ssp. hyperboreum) Almindelig Fjeldvalmue; Laplands-Valmue (ssp. hyperboreum) Melasóley

Beskrivning. Fjällvallmo är en lågväxt och ganska grov, flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Bladen är vanligen tätt håriga, flikiga och sitter i basala rosetter och blomstängeln är kort, styvhårig och bladlös. Fjällvallmo blommar i juni-juli med blekgula blommor som sitter ensamma i toppen av stjälken. Blomman har blekgula kronblad och ståndare som är kortare eller lika långa som fruktämnet. Kapseln är ljust hårig och vanligen minst en centimeter lång med en ring av korta hår vid basen, märkesskivan är nästan platt och har fem eller sex märkesstrålar. I Skandinavien finns ett tiotal underarter av fjällvallmo, alla endemiska och de flesta med mycket begränsad utbredning. I Sverige förekommer endast underarten lappvallmo (ssp. hyperboreum Nordh.) vilken skiljs från de andra genom oval kapsel, grov ring av hår vid kapselbasen och fläckar mellan märkesstrålarna.
Fjällvallmo är mycket lik den sällsynta arten laestadiusvallmo (P. laestadianum), denna har dock kortare, svarthårig kapsel. Ibland förväxlas dessa båda arter med sibirisk vallmo (P. croceum), som ofta förekommer förvildad i vägkanter och på skräpmark i nordligaste Sverige. Sibirisk vallmo har större blommor med vita, klargula eller brandgula kronblad, längre ståndare, samt blågröna gleshåriga blad.

Utbredning. Fjällvallmo är mycket sällsynt och växer på kalkrika, grusiga ställen i de nordligaste fjälltrakterna, från Pite Lappmark till Torne Lappmark. Första fynduppgift är oklar eftersom Carl Petter Laestadius fynd från 1860, vilket tidigare angetts som första fynd av fjällvallmo (Nordstedt 1920), visat sig tillhöra arten laestadiusvallmo (P. laestadianum).

Etymologi. Artnamnet radicatum kommer av latinets radix (rot) och betyder 'med lång rot', vilket syftar på att arten är flerårig.

Referenser