Laestadiusvallmo

Papaver laestadianum (Nordh.) Nordh.

Svenska synonym: Laestadius vallmo, pältsavallmo

Læstadiusvalmue Læstadius' Valmue

Beskrivning. Laestadiusvallmo är en lågväxt, flerårig ört som har blekgula blommor och kan bli nästan två decimeter hög. Bladen sitter i basala tuvor, de är tätt gulhåriga och djupt flikiga. Blomstängeln är utspärrat hårig och saknar blad. Laestadiusvallmo blommar i juli-augusti. Blommorna har blekgula kronblad och ståndare som är kortare eller lika långa som fruktämnet. Fruktkapseln är klädd med styva svarta hår och är vanligen bara en centimeter lång. Arten ingår i artkomplexet kring fjällvallmo (P. radicatum) och den beskrevs först som en underart av denna. Fjällvallmokomplexet har ofta ansetts bestå av ett antal egna arter, men idag betraktas de flesta som underarter av fjällvallmo. Laestadiusvallmo erkänns dock alltjämt som en från fjällvallmo skild art.
Arten fjällvallmo (P. radicatum) skiljs genom ljushårig fruktkapsel som är mer än en centimeter lång.

Utbredning. Laestadiusvallmo är mycket sällsynt och växer på kalkrika grusmarker på högfjäll i norra Torne Lappmark. Första fynduppgift är från Torne Lappmark där den hittades år 1859 av Carl Petter Laestadius, vilket omtalas i hans avhandling Bidrag till kännedomen om växtligheten i Torneå Lappmark (1860). Rolf Nordhagen, som var den som beskrev den som en egen art, påpekar i artikeln Bidrag til fjellet Pältsas flora (Botaniska Notiser 1939: 691-700) att det äldsta kända fyndet är från Norge där den hittades redan år 1832 av Lars Levi Laestadius. Lars Levis och hans brorson Carl Petters insamlingar finns bevarade i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och de aktuella exemplaren kan studeras i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet laestadianum hedrar prästen och botanisten Lars Levi Laestadius (1800-1861) som var den som först hittade arten.

Innehållsförteckning