Sibirisk vallmo

Papaver croceum Ledeb.

Vetenskapliga synonym: P. nudicaule auct.

Sibirvalmue Sibirisk Valmue Siperianunikko Garðasól Iceland Poppy

Sibirisk vallmo

Beskrivning. Sibirisk vallmo är en tuvad gleshårig, något blågrön ört som kan bli omkring en halv meter hög. Arten är flerårig men är vanligen kortlivad. Stjälkarna är bladlösa och har en ensam toppställd blomma. Bladen är parflikiga, gleshåriga, något blågröna och sitter samlade i en rosett vid basen av stjälken. Sibirisk vallmo blommar från juni till augusti, blommorna är vita, gula eller orange och omkring fem centimeter i Sibirisk vallmo diameter. Ståndarna är talrika och längre än fruktämnet. Fruktkapseln är avlång och hårig.
Sibirisk vallmo kan genom sin blomfärg inte förväxlas med andra arter. De sällsynta vilda arterna fjällvallmo (P. radicatum) och laestadiusvallmo Sibirisk vallmo, knopp (P. laestadianum) är till alla delar mindre och har blekgula blommor, vanligen tätt håriga blad, samt ståndare som är kortare eller lika långa som fruktämnet.

Utbredning. Sibirisk vallmo är en odlad art som ibland påträffas förvildad på grusig mark, som vägkanter och järnvägsbankar. Första fynduppgift som förvildad är från Jämtland och publicerades 1884 (Hylander 1971).

Sibirisk vallmo

Användning. Sibirisk vallmo odlas som prydnadsväxt och är också en bra snittblomma. Flera olika namnsorter förekommer i handeln, bland annat med rosa och röda blommor.

Etymologi. Artnamnet croceum kommer av latinets croceus (saffransgul) och syftar på blomfärgen.

Familj: Papaveraceae
Släkte: Papaver

Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/papacro.html
Senaste uppdatering: 14 mars 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg