Strandvallmo

Glaucium flavum Crantz

Vetenskapliga synonym: G. luteum Scop.

Gul hornvalmue Hornskulpe Keltaneidonunikko Yellow Horned-poppy Gelber Hornmohn

Strandvallmo Beskrivning. Strandvallmo är en storväxt, rikt grenig, vanligen tvåårig, blågrön ört som kan bli nästan en meter hög. Bladen är parflikiga och blågröna, de nedre är djupt flikiga, och de övre är grunt flikiga och har stjälkomfattande bas. Strandvallmo blommar i juli-augusti med stora gula blommor som är fem till tio centimeter breda. Blommorna har två foderblad och fyra klargula kronblad som oftast faller av tidigt. Ståndarna är talrika och sitter i en ring runt pistillen och dess smala fruktämne. Frukten är en upp till tre decimeter lång, smal, ofta krokig skida som är kal med något knottrig yta.
Strandvallmo Strandvallmo liknar ingen annan svensk växt, dess blågröna, parflikiga blad och stora gula blommor är mycket karaktäristiska, liksom de långa och smala frukterna. Arten röd hornvallmo (G. corniculatum), som kan påträffas tillfälligt i vårt land, är borsthårig och har röda kronblad med en mörk fläck vid basen, samt har borsthårig frukt.

Strandvallmo i knopp

Utbredning. Strandvallmo är sällsynt och växer på kväverika, steniga eller grusiga havsstränder i Bohuslän och norra Halland. Första fynduppgift publicerades år 1792 (Nordstedt 1920).

Användning. Strandvallmo har, enligt Nyman (1867), använts mot veneriska sjukdomar.

Etymologi. Artnamnet flavum kommer av latinets flavus (gul) och syftar på blomfärgen.

Familj: Papaveraceae
Släkte: Glaucium

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Ny är också floran i dessa stenmalar på väg upp ur bränningen. Det är pionjärerna på en mark som ännu halvt är havets. Efter hårt väder från sydväst är den formligen indränkt med saltvatten; det utestänger landbackens flora och ger fritt rum åt en kustens örtagård. Bland mållor, trift, strandkrypa och andra »saltörter», som skjuter upp ur den tånggödslade jorden mellan stenarna, lyser snårvindans stora vita blommor och strandvallmon med sitt förgängliga guld."

Ur Mot väster- och österhav av Carl Fries (1966)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/glauc/glaufla.html
Senaste uppdatering: 12 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg