Corydalis Vent.

Nunneörter

Beskrivning. Fleråriga, kala örter med knölformad, löklik eller krypande jordstam. Stjälk upprätt. Blad upprepat flikiga, ofta grågröna. Blommor i toppställd klase. Stödblad stora, hela eller flikiga. Foderblad saknas. Krona med ett symmetriplan (zygomorf); kronblad fyra, de två inre ihopstående kring ståndarna, de yttre utböjda, det övre vid basen med sporrformat nektarium. Ståndare sex, ståndarsträngar ihopväxta i två grupper. Stift ett. Frukt en tvårummig, plattad, elliptisk kapsel med utskjutande stift. Frön svarta, med oljerikt bihang (elaiosom).
Kromosomtal: 2n=16.

Övrigt. Nunneörterna är vårväxter som snabbt vissnar ner efter att de satt frö, de vegetativa delarna försvinner helt. Fröernas oljerika bihang gör att de samlas och sprids av myror. Släktet förs ibland till familjen Fumariaceae tillsammans med släktena jordrökar (Fumaria), bleknunneörter (Pseudofumaria) och klängnunneörter (Ceratocapnos).

Etymologi. Släktnamnet Corydalis kommer av grekiskans korydalion, ett växtnamn hos Dioskorides. I äldre litteratur har de ibland kallats jordrökar eller jordröksörter men namnet jordrökar används numera på släktet Fumaria.

Släktet har omkring 400 arter. I Sverige förekommer sex arter, alla är tämligen småväxta med rödlila eller rosavioletta blommor, utom sibirisk nunneört (C. nobilis) som är halvmeterhög och har gula blommor. Ytterligare tre arter har påträffats tillfälligt.
Arten gul nunneört (Pseudofumaria lutea) hör till släktet bleknunneörter (Pseudofumaria), och arten klängnunneört (Ceratocapnos claviculata) hör till släktet klängnunneörter (Ceratocapnos).

Arter:
gotländsk nunneört (C. gotlandica)
hålnunneört (C. cava)
sibirisk nunneört (C. nobilis)
sloknunneört (C. pumila)
smånunneört (C. intermedia)
stor nunneört (C. solida)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Dessa täcka lundväxter vakna ur vinterdvalan vid första tecken till vår. Då ligger också deras näring, redan sedan det föregående året, i ordning i den stärkelserika rotknölen, på och utur hvilken den egentliga knoppen utvecklas och ur hvilken den hemtar de ämnen, som den behöfver för att utvecklas i blad och blomma. I knoppen ligger den späda stjelken hopvikt, men rätar ut sig då blommorna börjar synas. Ståndarknapparne öppnas långt innan blomman utslår och pollen klibbar såsom små gula massor vid märket. Frukterna och fröen mogna tidigt under det rötterna och de nu mycket utväxta bladen ersätta de ämnen, som knölen mistat under växtens utveckling, så att i densamma liksom uppläggas nya näringsförråder till nästa år. Då träd och buskar blifvit väl löfvade, vissna Jordröksörterna, gå till hvila och uppvakna icke förr än nästa vår. De växa mest sällskapligt och gruppvis."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)