Hålnunneört

Corydalis cava (Mill.) Schweigg. & Koerte

Vetenskapliga synonym: C. bulbosa auct.
Svenska synonym: hål-nunneört, hålrotsört, skånsk nunneört

Hol-lerkespore Hulrodet Lærkespore Bird-in-a-bush Hohler Lerchensporn

Beskrivning. Hålnunneört är en flerårig ört som har en ihålig, knölformad jordstam. Stjälken kan bli upp till tre decimeter hög och saknar fjäll vid basen. Bladen är ganska stora, grågröna och upprepat flikiga. Hålnunneört blommar från april till juni med rosaröda eller vita blommor som sitter i mångblommiga klasar. Blommornas stödblad är äggrunda och har helbräddad kant. Sporren är böjd i spetsen.
Hålnunneört brukar i floror endast skiljas från släktets andra arter på sin ihåliga stamknöl, men den avviker tydligt i utseende och ger vanligen ett praktfullare intryck än de övriga. Arten är, tillsammans med smånunneört (C. intermedia) och gotländsk nunneört (C. gotlandica), den enda nunneörten som har hela stödblad, de senare har dock solida stamknölar och ett stort fjäll vid basen av stjälken.

Utbredning. Hålnunneört är en sydlig art som är vanlig endast i Skåne, men som mindre allmänt eller sällsynt även förekommer på Öland, i Småland och Östergötland. Den växer i mullrik jord i lundar och bokskogar. Arten odlas och kan ibland påträffas förvildad i parker längre norrut, till Stockholmstrakten. Första fynduppgift är från Fågelsång i Skåne och publicerades 1744, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Enligt Nyman (1867) användes arten förr som botemedel mot bland annat mask och benröta.

Etymologi. Artnamnet cava kommer av latinets cavus (ihålig) och syftar på stamknölen. Det äldre namnet hålrotsört skall inte förväxlas med hålrot (Aristolochia clematitis) som hör till familjen hålrotsväxter (Aristolochiaceae).

Referenser

"Hos LOBELIUS (1576) och DODONÆUS (1616) heter Hålrotsörten (egentligen dess rotknöl) Radix cava, TABERNÆMONTANUS (1625) kallade den Fumaria bulbosa. Dess rotknöl nyttjades fordom i medicinen och fanns på apoteken under namnet Aristolochiæ fabaceæ radix. Den är mycket besk, något aromatisk, lindrigt sammandragande och skarp. Den begagnades dels såsom extrakt, mot mask, dels såsom pulver till att rena sår och mot benröta."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)