Skelört

Chelidonium majus L.

Svenska synonym: svalört

Svaleurt Svaleurt Keltamo Greater Celandine Schöllkraut

Beskrivning. Skelört är en medelstor hårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög och har gulröd mjölksaft. Bladen är parbladiga med uddblad, småbladen är trubbigt tandade, tunna, med blågrön undersida. Skelört blommar från maj till augusti med gula blommor som sitter i ganska fåblommiga flocklika ställningar. Blommorna har fyra kronblad. Frukten är långsmal och liknar frukten hos de korsblommiga växterna (Brassicaceae). Hela växten är giftig.
Skelört har ett karaktäristiskt utseende, typiskt för arten är också den gulröda mjölksaften som sipprar fram om man bryter av stjälken.

Utbredning. Skelört är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer sällsynt även i norra delarna av landet. Den återfinns främst på kulturpåverkad mark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Enligt Nyman (1867) har extrakt av skelört använts bland annat mot "tröga vätskor, blekpussighet och vattensot". Bladen ansågs vara sårläkande och med mjölksaften kunde man ta bort vårtor och bota revorm. Mjölksaften användes även mot skelögdhet och olika ögonsjukdomar.

Etymologi. Artnamnet majus kommer av latinets major (större). Svenska namnet skelört av att man förr ansåg att mjölksaften kunde bota skelögdhet (Nyman 1867). Växtens äldre svenska namn, svalört, används numera på arten Ranunculus ficaria, vilken hör till släktet smörblommor (Ranunculus) från familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae).

Referenser

"Redan tidigt om våren visar sig Svalörtens späda grönska; det är dess rotblad, hvilka nyss utvecklat sig och utträtt ur sitt väl ombonade vinterläger. Hela den unga växten sväller redan af gul mjölk och snart utveckla sig blommorna, hvilka sedan efterträda hvarandra under en längre tid, ehuru hvar blomma räcker endast helt kort."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)