Harsyra

Oxalis acetosella L.

Svenska synonym: gökmat, harväppling, surklöver

Gaukesyra Skovsyre Käenkaali, Ketunleipä Sursmæra Wood-sorrel Wald-Sauerklee

Beskrivning. Harsyra är en flerårig ört med krypande jordstam. Den bildar ofta stora mattor där den trivs och är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vackra blommor. Bladskaften är ofta rödaktiga och de gröna bladen viker ihop sig när det regnar eller när det blir kväll. Harsyra blommar i maj-juni med vita blommor som sitter ensamma på skaft från jordstammen. Kronbladen är tunna och vita med röda ådror, sällsynt förekommer också former med rosa eller violetta blommor. Fröna är längsribbade och försedda med ett yttre elastiskt skikt som spricker upp explosionsartat och slungar iväg fröet ur kapseln.
De andra arterna i släktet, klöveroxalis (O. stricta), krypoxalis (O. corniculata) och prärieoxalis (O. dillenii) har gula blommor och tvärribbade frön.

Utbredning. Harsyra är vanlig i hela landet utom längst i norr och i fjälltrakterna. Den är vanlig på alla typer av skogsmarker. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Hela växten innehåller oxalsyra och genom kokning och kristallisering gjordes förr harsyresalt, Sal Acetosellæ, som användes som kylande medel.

Etymologi. Artnamnet acetosella är en diminutiv form av latinets acetosus (sur, syrlig) och syftar på bladens syrliga smak. Det äldre svenska namnet harväppling har också använts på harklöver (Trifolium arvense).

Referenser

"Men mellan de ymnigt klädda blocken finns ändå plats för solfläckar som irrar och leker menuett kring den känsliga tingliga, vackra, darrande Oxalis acetosella, surklövern, harsyran. Dess finådrade kronblad, dess ljuskänsliga väpplingsblad som darrar på bleka halvt genomlysta stjälkar, är alltid samma vackra syn."

Ur På åsens trappa av Harry Martinson (Midsommardalen, 1938)