Epilobium L.

Dunörter

Beskrivning. Fleråriga, kala, håriga eller körtelhåriga örter med krypande jordstam. Stjälk upprätt, kantig eller trind. Blad motsatta eller sällan strödda, lansettlika, kant helbräddad eller tandad. Blommor i toppställd kvast eller klase, ofta något lutande. Foderblad fyra. Kronblad fyra, karminröda, rosa eller ibland vita, ofta tydligt kluvna. Ståndare åtta. Stift med helt eller fyrflikigt märke. Frukt en långsmal kapsel, uppsprickande i fyra flikar. Frön elliptiska, i spetsen med en samling långa tunna fröhår.
Kromosomtal: 2n=36.

Användning. Fröhåren har i äldre tid använts som stoppning.

Etymologi. Släktnamnet Epilobium kommer av grekiskans epi (på), lobon (skida) och ion (viol). Namnet användes första gången på 1500-talet.

Släktet har omkring 200 arter. I Sverige förekommer 19 arter, flertalet i fjälltrakterna. Många av arterna kan korsa sig med varandra och ge upphov till mer eller mindre svåridentifierade hybrider. Välkända representanter för släktet är de storblommiga arterna mjölke (E. angustifolium) och rosendunört (E. hirsutum).

Familj: Onagraceae

Arter:
alaskadunört (E. glandulosum)
amerikansk dunört (E. adenocaulon)
backdunört (E. collinium)
bergdunört (E. montanum)
dvärgdunört (E. anagallidifolium)
fjälldunört (E. hornemannii)
grendunört (E. roseum)
grådunört (E. lamyi)
kantdunört (E. tetragonum)
källdunört (E. alsinifolium)
kärrdunört (E. palustre)
lappdunört (E. laestadii)
luddunört (E. parviflorum)
mjölkdunört (E. lactiflorum)
mjölke (E. angustifolium)
mörk dunört (E. obscurum)
rosendunört (E. hirsutum)
smaldunört (E. davuricum)
vit dunört (E. ciliatum)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/onagra/epilo/welcome.html
Senaste uppdatering: 10 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg