Mjölke

Epilobium angustifolium L.

Vetenskapliga synonym: Chamaenerion angustifolium (L.) Scop., Chamerion angustifolium (L.) Holub.
Svenska synonym: brudfackla, duntrav, kropp, mjölkört, praktduna, rallarros, rävrumpa, rävsvans, skogsbloss

Geitrams Gederams Maitohorsma Sigurskúfur Rosebay Willowherb Schmalblättriges Weidenröschen

Beskrivning. Mjölke är en kal, nästan ogrenad flerårig ört som kan bli upp till en och en halv meter hög. Alla blad sitter strödda, de är lansettlika, ofta mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Mjölke blommar i juli-augusti med rosaröda blommor som sitter samlade i en lång toppställd smalt pyramidformig klase. Blomman har långa vita utskjutande ståndare, ett likaledes långt utskjutande stift med fyrflikigt märke och dess kronblad är något olikstora. Blomknopparna som oftast avslutar blomklasen är smalt elliptiska på långa skaft. Efter blomningen mognar frökapslarna och sprider stora mängder med små frön, alla försedda med långa tunna fröhår som kan spridas med vinden över stora avstånd.
Mjölke kan knappast förväxlas med de andra arter. De övriga arterna i släktet dunörter (Epilobium) har motsatta blad, åtminstone nedtill, och blommor med likstora kronblad.

Utbredning. Mjölke är allmän i hela landet, från Skåne till Lapplands fjälltrakter. Den växer gärna på sandiga marker som banvallar, vägkanter och kulturmark, men är ofta vanlig även på hyggen och i fjällbjörkskog. Genom sin goda spridningsförmåga kan den dyka upp på snart sagt alla lämpliga växtplatser. Första fynduppgift publicerades 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Övrigt. Blommorna är större och har en annan symmetri än hos övriga arter i släktet, på grund av det har mjölke ofta förts till ett eget släkte.

Användning. Fröhåren samlades förr och användes som stoppningsmaterial. Under 1700-talet gjordes försök med att använda fröhår från mjölke och jolster (Salix pentandra) istället för bomull och Liungquist skriver i Påfund til den Svenska Bomullens ränsning och redande (Kongliga Wetenskapsacademiens Handlingar, 1745) att "Ullen blifver ren och hvit som en snö, samt len som det finaste silke". Enligt Retzius (1806) kan späda skott ätas som sparris (Asparagus officinalis) och rötterna kan torkas, malas och användas till nödbröd.

Etymologi. Artnamnet angustifolium kommer av latinets angustus (smal) och folium (blad) och syftar på bladformen. De många svenska namnen vittnar om att denna art är välkänd i de flesta landsändar. Det äldre svenska namnet mjölkört eller mjölkörter har också använts som namn på törlar (Euphorbia), och namnet rävrumpa har använts som namn på åkerfräken (Equisetum arvense).

Referenser

"Praktdunan är en växt, som kanske utvecklas bäst och skönast i den höga norden, ja WAHLENBERG säger att den i intet land är så ymnig och tillika så präktig som i vår högsta nord. Den reser gerna sina blomspiror i skogsbrynet eller lyser dermed upp barare, helst brända ställen eller hyggen kring uppvräkta trädrötter, ini mörka skogen, och uppträder icke sällan så talrikt, att den låter hela sträckor skimra i rosenrödt. Ofta nog sällskapar växten med Hallon- och Trybusken."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)