Amerikansk dunörtEpilobium adenocaulon Hausskn.
Vetenskapliga synonym: E. watsoni Barbey | |
|
Beskrivning. Amerikansk dunört är en flerårig
ört som kan bli upp till en meter hög och som är mer eller mindre hårig och också
har körtelhår, särskilt i blomställningen. Från jordstammen
bildas på hösten tjocka huvudlika, rödaktiga övervintringsskott.
Stjälken är ofta rikt grenig, något kantig och har hår på listerna.
Bladen sitter motsatta och är nästan oskaftade, spetsigt
äggformade, vasstandade och vanligen något insvängda före spetsen.
Amerikansk dunört blommar i juli-augusti med små blekrosa blommor som sitter i en
grenig och rikblommig blomställning. Blommornas kronblad är urnupna i spetsen och
stiftet har ett klubbformigt märke. Fröna är ljusbruna med en kort
plattad hals och de är klädda med små
vårtor ordnade i längsrader. Övrigt Amerikansk dunört hybridiserar med en lång rad andra arter och ger upphov till mer eller mindre svåridentifierade hybrider. Arten är oklart avgränsad från vit dunört (E. ciliatum) och alaskadunört (E. glandulosum) och dessa betraktas ibland som underarter av amerikansk dunört. Utbredning. Amerikansk dunört förekommer allmänt upp till Härjedalen och ovanligare norrut till Torne Lappmark. Den växer i alla slags kulturpåverkade miljöer, som vid diken, stränder, i vägkanter och på avfallsplatser. Arten hör ursprungligen hemma i Nordamerika och är införd till Europa men har spritt sig snabbt. Första fynduppgift är från Skallsjö, Floda i Västergötland och publicerades 1904 (Hylander 1971). Etymologi. Artnamnet adenocaulon kommer av grekiskans adenos (körtel) och caulon (stjälk), namnet syftar på den körtelhåriga stjälken. Det äldre svenska namnet stadsdunört har också använts på arten vit dunört (E. ciliatum). |
Familj: Onagraceae Släkte: Epilobium |
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/onagra/epilo/epilade.html
Senaste uppdatering: 10 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg