Circaea L.

Häxörter

Beskrivning. Fleråriga örter med krypande jordstam. Stjälk upprätt, vek, genomskinlig. Blad motsatta, långskaftade, bladskiva tunn, hjärtlik med tandad kant. Blommor små, i toppställda axlika klasar. Foderblad två. Kronblad två, vita, djupt kluvna. Ståndare två. Stift ett. Frukt klubblik, med krokhår, öppnar sig ej.
Kromosomtal: 2n=22.

Etymologi. Namnet Circaea kommer av grekiskans Kirke som var en trollkvinna i Odyssén. Wikström skriver i Stockholms flora (1840) att släktet "måhända fått sitt namn deraf, att dess arter växa på skuggiga och våta platser, på hvilka man i forntiden sökte de Växter, som begagnades till signerier".

Släktet har sju arter. I Sverige förekommer de två arterna dvärghäxört (C. alpina) och stor häxört (C. lutetiana). Dessutom kan man påträffa den långlivade hybriden mellanhäxört (C. x intermedia) som är steril, men sprids vegetativt.

Arter:
dvärghäxört (C. alpina)
stor häxört (C. lutetiana)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Circaeorna äro egentliga skuggväxter; deras späda byggnad tål icke att utsättas för solens strålar. De älska skogens skugga och en mullrik mark, äro genom sina krypande rötter sällskapliga, och uppträda mest i talrika stånd. Deras känslighet för ljuset visar sig i den olika riktning som deras blad och grenar kunna antaga efter dettas olika styrka."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)