Vattenklöver

Menyanthes trifoliata L.

Svenska synonym: bläcken

Bukkeblad Bukkeblad Raate Reiðingsgras Bogbean Fieberklee

Beskrivning. Vattenklöver är en kal vatten- eller sumpväxt som är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vitrosa blomklasar. Den är flerårig, har en lång och krypande jordstam och växer ofta i stora bestånd. Bladen är långskaftade och trefingrade samt något köttiga. Vattenklöver blommar i maj-juni med vita blommor som sitter i en mångblommig toppställd klase. Blommorna är långhåriga på insidan och ståndarknapparna är mörkbruna.
Vattenklöver kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Vattenklöver är vanlig i hela landet i kärr, myrar och längs stränder. Den kan bli beståndsbildande och Nyman (1867) skriver: "Genom sin vidt krypande rotstock bidrager vattenklövern mycket att binda lösa kärr och dyiga strandängar, der den icke sällan växer så tätt att rotstocken bildar en temligen säker gångmatta öfver den lösa dyn". Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Bladen såldes förr på apoteket som Trifolium aquaticum och användes bland annat mot gikt, skörbjugg, mask och frossa. Enligt Nyman (1867) använde man i Västergötland vattenklöver ibland istället för humle (Humulus lupulus) när man bryggde öl. Torkad och malen rot har använts till nödbröd.

Etymologi. Artnamnet trifoliata betyder trebladig och kommer av latinets tres (tre) och folium (blad). Det svenska namnet vattenklöver syftar på att bladen liknar klöverblad och att den växer i vatten. Arten är trots sitt namn inte släkt med klövrar (Trifolium) som hör till en annan växtfamilj, familjen ärtväxter (Fabaceae).

Referenser

"Bland de egentliga kärrväxterna torde Vattenklövern snarast göra sig omtyckt för sin utomordentliga täckhet och friskhet. Vi ha redan bl. a. omtalat dess rotstock. Denna slutar i en knopp, som öppnar sig frampå våren. Då utveckla sig snart bladen på långa skaft, hvilka nedtill slidlikt omsluta stängeln, som nu också (eller stundom förr) utvecklas. Denna tillväxer hastigt och bär snart en spira rosenröda blomknoppar med violett foder. Knopparne utslå, och hvar och en bildar en den täckaste hvitröda, med mjuka hår, liksom med fransar, inuti klädda lilla vas."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)