Malva L.

Malvor

Beskrivning. Ett- till fleråriga, vanligen håriga örter. Stjälk upprätt till nedliggande, enkel eller grenig. Blad strödda, grunt till djupt handflikiga. Blommor ensamma eller få tillsammans i bladvecken. Foder med ytterfoder; ytterfoder av tre fria eller nästan fria blad. Kronblad fem, urnupna eller kluvna, vita, rosa eller rödlila. Märken linjära. Frukt en plattad klyvfrukt, bestående av många delfrukter samlade runt en central pelare. Delfrukter klyftformade, håriga eller kala. Frön kala.
Kromosomtal: 2n=42 (myskmalva, rödmalva, kvarnkattost, skär kattost, vit kattost), 2n=84 (rosenmalva); varierande hos kransmalva.

Användning. Enligt Retzius (1806) har alla arterna i släktet använts som läkeväxter och han påpekar också att stjälkarna efter rötning lämnar tågor som kan användas till spånad.

Etymologi. Släktnamnet Malva kommer av grekiskans malakhe (göra mjuk), vilket kan syfta på dess mjukgörande effekt som läkeväxt eller dess mjuka behåring. Namnet Malva användes redan av Hesiodos, 700 f. Kr. Svenska namnet kattost omnämndes redan i de medeltida läkeböckerna, namnet kommer troligen från fruktens likhet med en ostform.

Släktet har omkring 30 arter varav sex förekommer regelbundet i Sverige, ytterligare ett par arter kan påträffas tillfälligt, till exempel kransmalva (M. verticillata). De två ofta odlade arterna myskmalva (M. moschata) och rosenmalva (M. alcea) har djupt flikiga blad och stora blommor, övriga arter har grunt flikiga blad och vanligen små blommor.

Arter:
kransmalva (M. verticillata)
kvarnkattost (M. parviflora)
myskmalva (M. moschata)
rosenmalva (M. alcea)
rödmalva (M. sylvestris)
skär kattost (M. neglecta)
vit kattost (M. pusilla)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

"De gamle Romare åto Malva stufwad, såsom wi Spenat, fast på annat sätt tilredd med Olja, Ätticka och Krydder, som wisserligen icke skulle behaga denna tidens gomar. De ansågo den så mycket hälsosammare som den efter deras ärfarenhet bidrog til öppet lif. Denna rätt war en sådan läckerhet hos dem, at CICERO som på et Gästabud icke lät reta sig af de andre läckerheterna, åt sig sjuk af Kattost. Hwilka Kattostarter de egenteligen nyttjade på sina Bord, hafwa wi wäl ingen säkerhet om, troligen var dock Röda Kattosten ibland dem...
...Alla Kattostarterne innehålla i alla deras delar mer eller mindre af et slemacktigt wäsende, dock nyttjas gemenligen bladen til utwärtes och roten til inwärtes bruk...
...Stjelkarne af alla Kattostarter gifwa genom rötning en art tågor, hwilka äro såsom en medelsort imellan Lin och Hampa"

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)