Myskmalva

Malva moschata L.

Svenska synonym: desmeros

Moskuskattost Moskus-Katost Myskimalva Musk-mallow Moschus-Malve

Beskrivning. Myskmalva är en flerårig ört med upprätt stjälk, djupt flikiga blad och stora, rosa eller vita blommor. Stjälken har långa utstående hår och kan bli drygt en halv meter hög. Bladen doftar mysk, starkare om man gnuggar dem lite, och de övre bladen är djupt flikiga, medan de nedre är handlikt inskurna. Myskmalva blommar från juli till septemper. Blomskaft, ytterfoder och foder är klädda med enkla, ogrenade hår, och de yttre foderbladen är smala. De klyftformade delfrukterna är släta, svartbruna och har långa, vita hår på ryggsidan.
Myskmalva är mycket lik rosenmalva (M. alcea), men den senare har äggrunda yttre foderblad, kal eller tilltryckt hårig stjälk och kala delfrukter. Myskmalva och rosenmalva kan också korsa sig med varandra, men hybriden är nästan helt steril och bildar inga eller få frukter.

Utbredning. Myskmalva förekommer sparsamt till tämligen allmänt i södra och mellersta Sverige, den växer vanligen på torr, kulturpåverkad mark, ofta i backar och vägkanter. Första fynduppgift är från Tanum, Bohuslän och publicerades 1745 (Nordstedt 1920).

Användning. Myskmalva odlas ofta som prydnadsväxt. Enligt Retzius (1806) kan den, liksom de andra arterna i släktet, användas som läkeväxt och till spånad, se vidare under malvor (Malva).

Etymologi. Artnamnet moschata kommer av grekiskans moskhos (mysk) och betyder myskdoftande. Det gamla svenska namnet desmeros omtalas redan av Linné som skriver att namnet användes i Östergötland. Desme är ett äldre ord för mysk och det förekommer också i andra växtnamn, som desmeknopp (Adoxa moschatellina).

Referenser

"Också Myskmalvan kan räknas bland praktväxterna. Örten luktar, särdeles om den gnides, mysk, hvadan växten ock stundom kallas Desmeros (Österg.)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)