Vildlin

Linum catharticum L.

Svenska synonym: vildhör

Vill-lin Vild Hør Ahopellava Villilín Fairy Flax Purgier-Lein

Vildlin Beskrivning. Vildlin är en liten och späd, kal, ettårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Stjälken är upprätt, mycket tunn och har motsatta blad. Bladen är små och ovala med helbräddad kant. Vildlin blommar i juni-juli med vita femtaliga blommor som sitter i glesa tvåsidiga knippen och hela blomställningen lutar i knoppstadiet. Blommorna är små och har fem ståndare och fem stift. Kronbladen är vita med gul bas och är vridna i knopp. Den nästan klotrunda Vildlin fruktkapseln spricker upp med flera smala sprickor.
Vildlin blir knappast mer än en decimeter hög och liknar mest en liten nejlikväxt (Caryophyllaceae), men hos dessa är inte kronbladen vridna i knopp och deras frukter är vanligen tandkapslar. De andra arterna i släktet lin (Linum) är större och har strödda blad och blå blommor.

Vildlin

Utbredning. Vildlin är vanlig från Skåne till Uppland, men förekommer sparsamt norrut till Jämtland. Den växer på något fuktig, kalkhaltig mark, i kalkkärr, fuktängar och vägkanter. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Vildlin

Användning. Vildlin användes förr som medicin mot en rad olika åkommor, men framförallt användes den som laxermedel.

Etymologi. Artnamnet catharticum kommer av grekiskans katharsis (rening) och syftar på dess betydelse som medicinalväxt i äldre tid.

Familj: Linaceae
Släkte: Linum

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Den är wäl beswärlig at insamla, då den är så fin och står gömd i gräset; men på landet där man icke har tilgång på läkemedel när man will, kan det ofta wara nyttigt hafwa något förråd af den torrkade Wildhören."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lina/linum/linucat.html
Senaste uppdatering: 21 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg