Tätört

Pinguicula vulgaris L.

Svenska synonym: hårgula, vanlig fetört, vanlig tätört

Tettegras Almindelig Vibefedt Siniyökönlehti Lyfjagras, Hleypisgras Common Butterwort Gewöhnliches Fettkraut

Beskrivning. Tätört är en flerårig ört med klibbiga blad som sitter samlade i en basal rosett. Den är en av våra få 'köttätande växter' och fångar små insekter med de klibbiga bladen. Bladen är gulgröna och har inrullade bladkanter, ovansidan är täckt av skaftade slemavsöndrandre körtlar som gör att smådjuren fastnar och oskaftade körtlar som avsöndrar enzymer vilka löser upp de fångade djuren. Enligt Lagerberg (1956-58) har tätörtens blad omkring 25000 körtlar/cm². Tätört blommar i juni-juli med blåvioletta blommor som sitter ensamma i toppen av den decimeterhöga och fint körtelhåriga stängeln. Blomman har en lång, smal och rak sporre.
Tätört kan knappast förväxlas med de andra tätörterna (Pinguicula). Arten fjälltätört (P. alpina) har vita blommor och den betydligt mindre arten dvärgtätört (P. villosa) har blekt violetta blommor.

Utbredning. Tätört är den vanligaste av arterna i släktet och förekommer i hela Sverige på fuktig mark, i södra och mellersta Sverige förekommer den oftast på kalkrik mark. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Tätört har använts för att framställa tätmjölk, Linnés recept finns att läsa på sidan tätörter (Pinguicula).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Nyman (1867), hänvisande till Dybeck, omtalar att den förr kallades Hårgula då den användes som hårmedel "för att åstadkomma det fordom i norden så beprisade gula håret".

Referenser

"Den segt-slemmiga vätska, som bladens körtlar utsöndra, gör spenvarm mjölk seg och, då den löpnar, nästan utan sur vassla, men med mindre grädde (Norrl. tätmjölk). Härtill läggas bladen på silen eller ingnidas på bunkens botten. Mjölkbunken lemnas sedan i svalt rum några dagar, och kan sedan ett skedblad af denna mjölk nyttjas på samma sätt o. s. v. ganska länge"

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)