Dvärgtätört

Pinguicula villosa L.

Svenska synonym: hårig fetört

Dvergtettegras Lådden Vibefedt Karvayökönlehti

Beskrivning. Dvärgtätört är en liten oansenlig ört som kan vara svår att få syn på. Bladrosetten är ofta nedsänkt och dold i vitmossa och blomstängeln är bara en halv decimeter hög med en liten, blekviolett blomma. Bladen är brungröna, något rundade, centimeterlånga med inrullade bladkanter som är håriga nertill. Dvärgtätört blommar i juni-juli. Blomstängeln är körtelhårig och även fodret är hårigt. Blomkronan är tvåläppig och blekt violett med mörkare blå strimmor och två gula fläckar på underläppen.
De båda andra arterna i släktet, tätört (P. vulgaris) och fjälltätört (P. alpina), är till alla delar större med stora vita eller violetta blommor och blad som är minst två centimeter långa.

Utbredning. Dvärgtätört förekommer endast i norra Sverige och anses vara ganska sällsynt. Bladrosetten sitter vanligen nedsänkt i tuvor av vitmossa, oftast rostvitmossa (Sphagnum fuscum). Arten blommar tidigare än de två andra arterna och detta i kombination med dess dolda blad och litenhet kan ha gjort att den blivit förbisedd. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av O. Rudbeck d. y., som upptäckte den under sin resa år 1695 (Nyman 1867).

Användning. Se släktet tätörter (Pinguicula).

Etymologi. Artnamnet villosa betyder luden, hårig och syftar på den körtelhåriga blomstjälken.

Referenser

"Alla exemplar, som jag såg, voro förbiblommade och försedda med en hjärtlik, hoptryckt, tvåvalvig kapsel, med undantag af enda liten planta, som hade en blekt violett blomma. Bladen befunnos vara nästan rundade, lika de föregående [tätört och fjälltätört], men mindre; äfven blomman var mindre än de andras samt stjälken afvikande genom sin spenslighet och finludenhet."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)