Backtimjan

Thymus serpyllum L.

Svenska synonym: timjan

Smaltimian Smalbladet Timian Kangasajuruoho Breckland Thyme Sand-Thymian

Backtimjan Beskrivning. Backtimjan är ett krypande, aromatiskt doftande ris som ofta bildar stora mattor. Stjälkarna är nedliggande och rotslående, medan de blombärande skotten är uppstigande eller upprätta. De trubbkantade stjälkarna är jämnt håriga runtom. Bladen är äggformade och vanligen håriga i kanten nertill. Backtimjan blommar i juli-augusti. Blomkransarna är knappt åtskilda vilket gör att blommorna ser ut att sitta i huvuden i toppen av grenarna. Blommorna är rödvioletta, tvåläppiga och har fyra utskjutande ståndare, ibland förekommer också vita blommor.
Backtimjan Backtimjan liknar stortimjan (T. pulegioides), men den senare har stjälkar som bara är håriga längs de skarpa kanterna, de båda arterna kan också bilda hybrider. Korsningar mellan backtimjan och den odlade arten kryddtimjan (T. vulgaris) kan också påträffas om arterna växer tillsammans.

Backtimjan Utbredning. Backtimjan är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer på torr och öppen, sandig eller grusig mark, ofta på kalkrika substrat. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men arten finns omnämnd redan i den medeltida litteraturen (Nordstedt 1920).

Backtimjan Användning. Backtimjan odlas ofta som prydnadsväxt, vanligen som marktäckare på torra, sandiga jordar eller som trampväxt mellan plattor eller på murar. Flera olika namnsorter med varierande blomfärger från vitt till mörkt purpurrött förekommer och även former med gula eller brokiga blad odlas. Backtimjan kan också användas som krydda, även om kryddtimjan (T. vulgaris) är den timjan som vanligen används.

Etymologi. Artnamnet serpyllum kommer av grekiskans herpyllos som av Aristofanes användes som namn på en krypande växt (Lid 1985).

Familj: Lamiaceae
Släkte: Thymus

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Den bildar med sina smala och krypande stjelkar och små men talrika blad, låga och lätta mattor, och ännu under sensommaren pryder, och icke sällan nästan täcker, den torra backar o. d. med sina små men talrika blommor, hvilka utgöra biens vällust...
...Den innehåller, isynnerhet i blad och blommor, temligen mycken flyktig olja, genom hvilken den blir (såsom extract eller destillat) användbar till delande och stärkande baddningar eller kryddpåsar, såsom vid stötar, tandvärk m. m., och har ansetts bättre än Trädgårdstimjan. Det är denna olja, som gör bladen välluktande då de gnidas. Dekokt eller thé på topparne lärer vara verksamt mot rushufvudvärk."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/thymu/thymser.html
Senaste uppdatering: 1 mars 2006
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg