Lökgamander

Teucrium scordium L.

Svenska synonym: löksuga

Laukfirtann Løgurt Water Germander Knoblauch-Gamander

Lökgamander Beskrivning. Lökgamander är en flerårig, lågväxt till medelstor, lökluktande och mjukt hårig ört med utlöpare. Stjälken är upprätt, upp till en halv meter hög, och har motsatta, oskaftade blad. Bladen är avlånga och trubbiga, med grovsågad kant. Lökgamander blommar i juli-augusti med rosaröda blommor som sitter få tillsammans i vecken av de långa stödbladen. Blomkronan har en starkt reducerad överläpp och en underläpp med en mycket stor mittflik.
Lökgamander Lökgamander känns igen på sina rosaröda blommor som saknar överläpp, samt de grovsågade bladen. Den andra rödblommiga arten i släktet, druvgamander (T. botrys), är ettårig och har dubbelt parflikiga blad.

Lökgamander Utbredning. Lökgamander är vanlig på Öland och Gotland, och förekommer även sällsynt i Skåne. Den växer på fuktig kalkrik mark. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Simon Paullii i Flora Danica år 1648 (Nordstedt 1920).

Lökgamander Användning. Lökgamander användes förr som läkeväxt mot bland annat röta och bensår.

Etymologi. Artnamnet scordium kommer av skordion som var ett växtnamn hos Dioskorides, år 70.

Familj: Lamiaceae
Släkte: Teucrium

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Örtens bäskhet är med hwitlöks smak blandad: står emot röta och kallbrand, både in- och utwärtes brukad. Sätter hwitlöks smak på mjölk då den ätes af koerne."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/teucr/teucsco.html
Senaste uppdatering: 23 augusti 2011
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg