Stachys L.

Syskor

Beskrivning. Ett- eller fleråriga, ibland vitulliga örter. Stjälkar upprätta. Blad skaftade eller oskaftade, smalt lansettlika till brett hjärtlika, med tandad eller sågad kant. Blommor i kransar, övre kransar oftast tätt tillsammans bildande en axlik blomställning. Foder tionervigt, femflikigt. Krona rödaktig eller sällan gulvit, tvåläppig, kronpip med eller utan invändig hårkrans, överläpp hel, välvd, underläpp treflikig med rundade flikar. Ståndare fyra, kortare än överläppen, ståndarknappar kala. Delfrukter omvänt äggrunda.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Arten humlesuga (S. officinalis) och den odlade praktbetonikan (S. macrantha) har ofta förts till eget släkte, Betonica.

Etymologi. Släktnamnet Stachys kommer av grekiskans stakhys (ax), namnet syftar på den axlika blomställningen.

Släktet har omkring 300 arter, varav sex förekommer regelbundet i Sverige. De flesta av arterna är fleråriga och har rosaröda blommor, däribland de två vanligaste, stinksyska (S. sylvatica) och knölsyska (S. palustris). Arterna gulsyska (S. annua) och åkersyska (S. arvensis) är båda ettåriga.
Flera arter odlas som prydnadsväxter, som lammöron (S. byzantina) och praktbetonika (S. macrantha), och dessa kan ibland förvildas. Tillfälligt förekommer också andra arter som alpsyska (S. alpina), luddsyska (S. germanica) och styvsyska (S. recta).

Familj: Lamiaceae

Arter:
gulsyska (S. annua)
humlesuga (S. officinalis)
knölsyska (S. palustris)
lammöron (S. byzantina)
stinksyska (S. sylvatica)
åkersyska (S. arvensis)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/stach/welcome.html
Senaste uppdatering: 28 september 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg