Stinksyska

Stachys sylvatica L.

Svenska synonym: luktsyska, lundsyska, skogssyska, stinknässla

Skogsvinerot Skov-Galtetand Lehtopähkämö Hedge Woundwort Wald-Ziest

Beskrivning. Stinksyska är en flerårig, hårig, illaluktande ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är upprätt och har motsatta blad. Bladen är stora, långskaftade och har en hjärtformad bladskiva och sågad kant. De påminner om brännässlans (Urtica dioica) blad och arten har förr också kallats stinknässla. Stinksyska blommar i juli-augusti. Blommorna är mörkt brunröda och sitter samlade i axlika ställningar i stjälkens topp. Kronan är tvåläppig och underläppen har ofta vita teckningar, sällsynt förekommer exemplar med vitaktiga blommor.
Stinksyska känns lätt igen på sin lukt och de stora, håriga, hjärtformade bladen. Korsningar med knölsyska (S. palustris) förekommer ibland.

Utbredning. Stinksyska är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, men den förekommer sällsynt även i de norra delarna. Den växer i skogar och lundar, gärna på något fuktig näringsrik mark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Stinksyska kan användas till växtfärgning, den färgar gult.

Etymologi. Artnamnet sylvatica kommer av latinets sylva (skog) och betyder 'växer i skog'.

Referenser

"LINDER räknar det til Färgegräs, och säger at ylle dermed färgas Pomerantsgult, om det betadt i Alun, upkokas en gång i et starkt såd af torra Örten, tagen innan den gått i blomma. VON LINNÉ har anmärkt, at Paddor gerna hålla sig under denna så wäl som en del andra stinkande wäxter."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)