Bergmynta

Satureja vulgaris (L.) Fritsch

Vetenskapliga synonym: Clinopodium vulgare L.

Kransmynte Kransbørste Mäkiminttu Wild Basil Wirbeldost

Bergmynta Beskrivning. Bergmynta är en flerårig, medelstor, mjukhårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna har motsatta, äggrunda, glest naggade blad som är drygt två centimeter långa. Bergmynta blommar under högsommaren och hösten, från juli till september, med rosenröda blommor som sitter i kransar. Bergmynta Grenarna har vanligen bara två eller tre tät- och mångblommiga blomkransar. Fodret är inte uppsvullet vid basen och kronan är tvåläppig och drygt en centimeter lång.
Den andra arten i släktet, harmynta (S. acinos), är till alla delar mindre, vanligen ettårig, och har fåblommiga kransar med violetta blommor och ett i frukt uppblåst foder.

Bergmynta Utbredning. Bergmynta är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer i torr och öppen mark, i skogsbryn och ängsbackar. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Familj: Lamiaceae
Släkte: Satureja

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/satur/satuvul.html
Senaste uppdatering: 8 augusti 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg