|
Beskrivning. Harmynta är en aromatiskt doftande,
oftast ettårig ört som kan bli knappt två decimeter hög.
Stjälken är upprätt och grenar sig från basen. Bladen är korta,
drygt en centimeter, ovala med glest sågtandad kant.
Harmynta blommar under sommaren, från juni till augusti, med små
blåvioletta blommor som sitter samlade i glesblommiga kransar.
Kronan är tvåläppig och blir bara upp till en centimeter lång.
I frukt har fodren en säcklik utvidgning på
undersidan, något som är typiskt för arten.
Den andra arten i släktet, bergmynta
(S. vulgaris), är flerårig och till alla delar större,
samt har rosenröda blommor som sitter många tillsammans
i tätblommiga kransar.
Utbredning. Harmynta förekommer i södra och
mellersta Sverige och är ganska vanlig i kalkrika områden. Den
växer på torrbackar, berghällar och andra typer av torr och
öppen mark.
Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum
år 1658, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet acinos kommer av grekiskans
akinos (väldoftande växt).
|
Familj: Lamiaceae
Släkte: Satureja
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Harmynta. Wäxer i torra ängar, på backar
o. s. w. Den har en angenäm fast ej stark luckt, och nyttjas
på några ställen i Norrige af bönderne i stället
för Timjan på mat."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|