Salvia L.

Salvior

Beskrivning. Fleråriga örter. Stjälk upprätt. Blad motsatta, skaftade, avlånga till hjärtlika, ibland med pillik bas eller med bladflikar på bladskaftet, med tandad kant. Blommor i kransar i långa axlika ställningar. Foder tvåläppigt. Krona tvåläppig, gul, blå eller blå- till rödviolett, överläpp vanligen välvd, underläpp grunt trekluven. Ståndare två, ej utskjutande. Stift långt utskjutande. Delfrukter ovala.
Kromosomtal: 2n=14 (stäppsalvia), 2n=16 (kranssalvia), 2n=18 (ängssalvia).

Etymologi. Släktnamnet Salvia kommer av latinets salvare (bota, hela) och syftar på att de använts som läkeväxter.

Släktet har 900 arter, men bara fyra betraktas som bofasta i Sverige. Arten klibbsalvia (S. glutinosa) är gulblommig, medan de tre andra, kranssalvia (S. verticillata), stäppsalvia (S. nemorosa) och ängssalvia (S. pratensis), har blåvioletta blommor. Ytterligare sju arter har påträffats tillfälligt.
Till släktet hör också den välkända, odlade kryddväxten salvia eller kryddsalvia (S. officinalis) som kan påträffas tillfälligt förvildad. Flera andra arter odlas som prydnadsväxter, till exempel broksalvia (S. viridis), daggsalvia (S. farinacea) och praktsalvia (S. splendens).
Luktsalvia är ett äldre namn på balsamblad (Tanacetum balsamita), en art som hör till släktet renfanor (Tanacetum) i familjen korgblommiga växter (Asteraceae).

Arter:
klibbsalvia (S. glutinosa)
kranssalvia (S. verticillata)
stäppsalvia (S. nemorosa)
ängssalvia (S. pratensis)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning