Kungsmynta

Origanum vulgare L.

Svenska synonym: dosta, koning, oregano, vild mejram, vildmejram

Kung Merian Mäkimeirami Wild Marjoram Dost

Kungsmynta Beskrivning. Kungsmynta är en medelstor, flerårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta och upprepat greniga i toppen. Bladen är kortskaftade med äggrund bladskiva som har helbräddad eller fint naggad kant och tilltryckt behåring. Kungsmynta blommar i juli-augusti med små, rödvioletta blommor som sitter i huvudlika eller kvastlika samlingar i stjälktoppen. Blommornas stödblad är rödaktiga och blomkronorna är tvåläppiga med en ganska platt överläpp och en treflikig underläpp. Ståndarna är utskjutande.
Kungsmynta är lätt att känna igen på de styvt upprätta stjälkarna och de rödvioletta blommorna som sitter i täta toppställda gyttringar. Hela växten är kryddluktande och kan i soliga lägen vara rödaktig.

Kungsmynta Användning. Torkade blad av kungsmynta används som krydda under namnet oregano, men den torkade krydda som saluförs är ofta en blandning av blad från andra underarter än den som finns i Sverige och även andra arter av kungsmyntor (Origanum) kan ingå. I plantskolor säljs ofta namnsorten 'Compactum' som är nästan kuddformad i växtsättet. Kungsmynta har också använts som färgväxt och färgar rött.

Kungsmynta Utbredning. Kungsmynta är ganska sällsynt och förekommer från Skåne till Jämtland. Den växer i skogsbryn, backar och bergknallar, huvudsakligen i kalktrakter. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgare kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Familj: Lamiaceae
Släkte: Origanum

Norden
Norra halvklotet
Färgväxt
Mat och krydda

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Örten, som i Upland kallas Koning, har stark kryddlukt, bitter smak, och har fordom brukats till bröstthé. Den ger god smak åt öl och dricka och hindrar det (till en tid) att surna. Kan också användas i stället för mejram. Bladen kunna, torkade, nyttjas som thé (troligen det bästa inhemska surrogat för chinesiskt), hvartill de böra samlas unga, sköljas i varmt vatten, torkas på varma plåtar och inläggas i täta dosor...
...Dessutom lärer Dostan, med vissa tillsatser, färga behörigen beredt ylle vackert rödt."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/origa/origvul.html
Senaste uppdatering: 7 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg