|
Beskrivning. Rundmynta är en flerårig, småluden
ört med underjordiska utlöpare och aromatisk doft. Stjälkarna är
upprätta och kan bli närmare en meter höga. Bladen är rundat
hjärtlika, omkring fyra centimeter långa, trubbiga och starkt rynkiga med
nedvikt grovsågad kant, på undersidan är de gråvitludna av
filtaktig behåring. Rundmynta blommar i augusti-september med vita blommor,
blommorna sitter i täta kransar som bildar sammanhängande toppställda ax.
Fodret är hårigt och har korta fodertänder. Kronan är kal på utsidan,
och har utskjutande ståndare.
Rundmynta kan kännas igen på de axlika blomställningarna med vita
blommor, samt de rynkiga trubbiga bladen som är filtludna
på undersidan. Arten gråmynta (M. longifolia),
som också har filthårig bladundersida, skiljs genom längre, spetsiga
blad som inte är rynkiga, samt håriga blommor. Hybriden mellan rundmynta och
gråmynta kallas äppelmynta. Rundmynta korsar sig också med
grönmynta (M. spicata) och ger
en hybrid som kallas hjärtmynta. Hybriderna är mer eller mindre
intermediära och blir ofta långlivade genom att de sprider
sig vegetativt.
Utbredning. Rundmynta är sällsynt och förekommer
huvudsakligen i Skåne, men kan även påträffas mer eller mindre
tillfälligt i andra landskap. Den växer på kulturmark, vid gårdar
och i vägkanter.
Första fynduppgift är från Skåne och publicerades
1870 (Hylander 1971).
Etymologi. Artnamnet suaveolens betyder väldoftande och
kommer av latinets suavis (angenäm) och olere (lukta).
|
Familj: Lamiaceae
Släkte: Mentha
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|