Gråmynta

Mentha longifolia (L.) Huds.

Vetenskapliga synonym: M. sylvestris L.

Gråmynte Grå Mynte Harmaaminttu Horse Mint Roß-Minze

Beskrivning. Gråmynta är en flerårig, småluden ört med krypande jordstam och angenäm doft. Stjälken är upprätt, något grenig och kan bli upp till en meter hög. Bladen är ganska långa och spetsiga, elliptiska till lansettlika, bredast ungefär vid mitten och har grovsågad kant och gråluden undersida. Gråmynta blommar i augusti-september med violetta till rosa blommor, blommorna sitter i kransar som bildar ett toppställt ax. Kronan har hårig utsida och utskjutande ståndare. Fodret är utdraget klocklikt och hårigt på utsidan.
Gråmynta karaktäriseras av att blommorna har hårigt foder och hårig krona och sitter i kransar som bildar sammanhängande ax. De spetsiga bladen med gråvitluden bladundersida är också typiska. Arten grönmynta (M. spicata) skiljs genom kalt foder och krona, samt blad som är gröna på båda sidor. Arten rundmynta (M. suaveolens) har liksom gråmynta filthåriga bladundersidor men skiljs från denna genom kala vita blommor och rynkiga rundtrubbiga blad. Gråmynta korsar sig med flera andra myntor (Mentha) och de mer eller mindre intermediära hybriderna, som sprider sig vegetativt och ofta blir långlivade, kan vara svåra att identifiera. Hybriden mellan gråmynta och rundmynta (M. suaveolens) kallas äppelmynta.

Utbredning. Gråmynta är sällsynt och är känd från några sydsvenska landskap från Skåne till Västmanland. Den förekommer på olika slags kulturmarker. Första fynduppgift är från Småland och publicerades 1798 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet longifolia kommer av latinets longus (lång) och folium (blad), namnet betyder 'med långa blad'.

Familj: Lamiaceae
Släkte: Mentha

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/menth/mentlon.html
Senaste uppdatering: 27 september 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg