Åkermynta

Mentha arvensis L.

Vetenskapliga synonym: M. austriaca Jacq., M. lapponica Wahlenb., M. palustris auct.

Åkermynte Ager-Mynte Rantaminttu Corn Mint Acker-Minze

Beskrivning. Åkermynta är en hårig, flerårig ört med krypande jordstam och långa underjordiska utlöpare som gör att den blir beståndsbildande. Stjälken kan bli upp till fyra decimeter hög. Bladen är kortskaftade, rundat elliptiska och i kanten grovt sågade. Åkermynta blommar i juli-augusti med violetta blommor som sitter i täta kransar i bladvecken, men inte i stjälkens topp. Fodret är hårigt med korta foderflikar och fem otydliga nerver. Kronan är hårig på utsidan. Ståndarna är utskjutande. Åkermynta är variabel men känns igen på att stjälken avslutas med några bladpar och att blommorna sitter i kransar i bladvecken nedom toppen.
Hybriden mellan åkermynta och vattenmynta (M. aquatica) kallas kransmynta (M. x verticillata), den är mångformig och intermediär mellan föräldraarterna men liknar i vissa avseenden åkermynta, till exempel genom att de flesta blomkransarna sitter nedom stjälkens topp. Fodret hos hybriden har dock spetsiga flikar och tydliga nerver. Hybriden mellan åkermynta och grönmynta (M. spicata) kallas ädelmynta (M. x gracile) och skiljs från åkermynta genom blommor som är kala på utsidan, ej utskjutande ståndare, samt foder med spetsiga flikar och tio nerver, varav fem är tydliga.

Utbredning. Åkermynta är vanlig från Skåne till Medelpad, men förekommer sällsynt upp till Pite Lappmark. Den växer på allehanda fuktiga ställen, mest i sumpskogar och på stränder, men även i åkrar och på annan kulturpåverkad mark. Första fynduppgift är från Göteborg och publicerades år 1694, arten är dock känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet arvensis kommer av latinets arvum (åker).

Referenser

"Ända från Grekernes tid har man tillagt Myntarterne den egenskapen at hindra mjölkens ystning...
...Men til alla sådane upgifter, som icke äro stadfästade genom säkre rön, bör man hafwa misstroende. Huru länge war det icke en afgjord sanning, at om litet Socker kom i gräddan, skulle den ej gifwa Smör, och likwäl är det falskt. När Korne om hösten komma på trädesåkrarne, få de tillfälle förtära mycken åkermynta; men jag har icke hört Landthushållare klaga öfwer förlust af Smör. Dock böra med upmärksamhet gjorde försök afgöra frågan, innan hwarken det ena eller andra antages."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)