Vattenmynta

Mentha aquatica L.

Vetenskapliga synonym: M. litoralis (Hartm.) Neuman (ssp. litoralis)
Svenska synonym: hästmynta; vanlig vattenmynta (ssp. aquatica), strandmynta (ssp. litoralis)

Vassmynte Vand-Mynte Vesiminttu Water Mint Wasser-Minze

Beskrivning. Vattenmynta är en flerårig, kal eller något hårig, väldoftande ört med krypande jordstam. Den bildar, liksom andra myntor (Mentha), utlöpare från jordstammen men åtminstone en del av dessa är ovanjordiska. Stjälkarna kan bli upp till sju decimeter höga. Bladen är rundade till spetsigt elliptiska och har oftast tydligt tvär bas, bladkanten är helbräddad till grovt naggad eller sågad. Vattenmynta blommar i juli-augusti med violetta blommor som sitter i toppställda huvudlika samlingar men ofta också i ett par kransar längre ner. Fodret har spetsiga flikar och fem tydliga nerver. Kronan är hårig och har utskjutande ståndare. Arten är variabel och delas vanligen i två underarter, vanlig vattenmynta (ssp. aquatica) som är hårig och strandmynta (ssp. litoralis Hartm.) som är helt kal.
Vattenmynta kan korsa sig med åkermynta (M. arvensis) och bilda en mångformig hybrid som kallas kransmynta (M. x verticillata). Den liknar vanligen vattenmynta men har oftast blommor i kransar, samt underjordiska utlöpare.

Utbredning. Vattenmynta är vanlig men förekommer huvudsakligen i södra Sverige, från Skåne till Östergötland, mest i kusttrakter. Underarten strandmynta (ssp. litoralis) har en vidare utbredning som sträcker sig upp till Hälsingland. Vattenmynta växer oftast på våta strandängar, fuktängar och vid alvarvätar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Några stjälkar färsk vattenmynta lagda i kokande vatten med en tesked socker ger ett välsmakande te.

Etymologi. Artnamnet aquatica kommer av latinets aqua (vatten) och betyder 'växer vid vatten'.

Referenser