Kransborre

Marrubium vulgare L.

Svenska synonym: andorn

Borremynte Kransburre Hurtanminttu White Horehound Gewöhnlicher Andorn

Kransborre Beskrivning. Kransborre är en flerårig, nästan filthårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och ullhårig med motsatta blad. Bladen skaftade och har rundad bladskiva med trubbsågad eller naggad kant, karaktäristiskt är att bladytan är bucklig och rynkig. Kransborre blommar från juli till september med gräddvita blommor som sitter i mycket täta kransar. Blommornas foder är tionervigt med tio foderflikar, varannan foderflik är kortare och varannan är längre. Kronan är tvåläppig och har en smal, tvåkluven överläpp och en treflikad underläpp med bred, urnupen mittflik och två mycket smala, sidoställda flikar. Blomfodret får i frukt utåtriktade och krokböjda foderflikar och ofta sprids hela blomkransen som en enhet.
Kransborre kan knappast förväxlas med andra arter.

Kransborre

Utbredning. Kransborre är mycket sällsynt och finns numera bara kvar på ett fåtal lokaler på Öland och Gotland. Den påträffas på kulturmark, ofta vid gårdar, men även på ruderatmarker och i rasbranter. Arten var förr vanlig i södra och mellersta Sverige och Hoffberg skriver i sin Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom år 1792 att den är allmän vid vägar och byar. Första fynduppgift är från medeltiden (Nordstedt 1920).

Kransborre

Användning. Användes förr bland annat mot förkylning och ansågs också vara urindrivande och verksam mot förstoppning. Hoffberg (1792) skriver att den "drifwer urin och rening hos fruent. tjenlig för dem som äro pussige, plågade af slem och inälfwornes förstoppningar".

Etymologi. Artnamnet vulgare kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. I äldre litteratur kallas den ofta andorn.

Familj: Lamiaceae
Släkte: Marrubium

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Thé på Kransborrens blad är nyttigt att dricka mot pussighet, slem m. m. Detsamma har också, med Isop och Lakritzrot, gjort god verkan i svår och envis heshet. - De mogna blomkransarne haka sig medelst blomfodrens krokar fast vid både menniskor och djur liksom Kardborrar, hvarigenom fröens spridning underlättas. Emedan blommorna sitta ganska tätt, bli foderkrokarne så invecklade i hvarandra att hela kransen vanligen lossnar på en gång. Örtståndet har en temligen stark lukt."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/marru/marrvul.html
Senaste uppdatering: 5 augusti 2003
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg