Hjärtstilla

Leonurus cardiaca L.

Vetenskapliga synonym: L. cardiaca L. ssp. vulgaris (Moench) Hyl., L. cardiaca L. var. vulgaris (Moench) Briq. (ssp. cardiaca), L. cardiaca L. var. villosus (d'Urv.) Benth., L. quinquelobus Gilib. (ssp. villosus)
Svenska synonym: bonässla; äkta hjärtstilla (ssp. cardiaca), ullig hjärtstilla (ssp. villosus)

Løvehale Almindelig Hjertespand Nukula Motherwort Echtes Herzgespann

Beskrivning. Hjärtstilla är en flerårig, högväxt ört som kan bli mer än en meter hög. Stjälkarna är skarpt fyrkantiga, ibland rödaktiga, och har motsatta, skaftade blad. De övre bladen är smala och grunt treflikiga medan de nedre är handlikt flikiga med tre till sju flikar. Hjärtstilla blommar i juli-augusti med små ljusröda blommor som sitter i täta kransar som bildar en axlik ställning i toppen av stjälken. Fodret är femflikigt med fem nästan likstora, uddspetsiga flikar och kronan är tvåläppig med en hjälmformad, vithårig överläpp. Delfrukterna är håriga upptill. Två underarter förekommer i Sverige, huvudunderarten äkta hjärtstilla (ssp. cardiaca) har stjälkar med tätt korthåriga ribbor, medan underarten ullig hjärtstilla (ssp. villosus) har jämnt håriga stjälkar med längre utåtriktade hår.
Hjärtstilla kan knappast förväxlas med andra arter, den är den enda av de kransblommiga växterna (Lamiaceae) som har djupt handflikade blad.

Utbredning. Hjärtstilla förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den växer på kulturpåverkad mark, runt gårdar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Under 1500- och 1600-talet användes hjärtstilla mot hjärtklappning och enligt Hoffberg (1792) var den "af stärkande kraft". Bara ett par år senare skriver dock C. Quensel i Svensk Botanik (1804) att den har "redan längesedan blifvit i Medecinen bortlagd och har ej mera än latinska namnet qvar af sitt fordna anseende mot hjertklappning". Eftersom den är en gammal medicinalväxt odlas den ofta i kryddträdgårdar.

Etymologi. Artnamnet cardiaca kommer av grekiskans kardia (hjärta) och anses syfta på att den förr användes mot hjärtklappning. Det svenska namnet hjärtstilla föreslogs av Elias Fries år 1864, i äldre litteratur kallas den vanligen bonässla. Bonässla har också använts som namn på arten bosyska (Ballota nigra).

Referenser

"Stilla och skumt är på heden,
dagssus och dagsljus dö hän.
Stjärnorna skönjas, och veden
lyser från murknade trän.
Nu när jag uppstår ur rosornas rus,
flyktat med sommarens vindar och ljus -
                     hjärtstilla,
                     smärtstilla,
blommar du nu kring mitt hus?"

Ur Hjärtstilla av Erik Axel Karlfeldt (Flora och Pomona, Wahlström och Widstrand 1906)